Johanna Nylander: Johanna Nylander: Slopa fribeloppet permanent
I år är fribeloppet slopat för alla studenter i landet, något alla studenter med färska antagningsbesked kan glädja sig åt. Det innebär att man kan arbeta och tjäna hur mycket pengar som helst och samtidigt få studiemedel om man klarar sina kurser och tar sina poäng.
Reglerna är tillfälliga på grund av pandemin. I vanliga fall begränsar fribeloppet hur mycket man som student får tjäna per halvår utan att studiemedlet sänks. Förändringen motiveras med att fler studenter ska kunna jobba i vården utan att riskera lägre studiemedel och att permitterade ska kunna få studiemedel för att studera utan att fundera över tidigare inkomster.
Fribeloppet har höjts ordentligt vid ett par tillfällen det senaste decenniet. Från att ha legat på en nivå där många studenter med vanliga sommarjobb behövde fundera på om deras studiemedel skulle sänkas på höstterminen, har det höjts till en gräns som gör att de flesta kan kombinera studier med deltidsarbete under hela året.
Det är bra att fribeloppet är högt, men det skulle kunna slopas helt och hållet. Studenter som har möjlighet och klarar av att arbeta och studera samtidigt ska inte bestraffas med lägre studiemedel, det borde vara kopplat till själva studierna och ingenting annat. Att fler kan arbeta och studera är något positivt, vare sig det handlar om att fler studenter får arbetslivserfarenhet, eller att fler som arbetat några år kan skaffa sig en utbildning på högskolenivå. Samtidigt ska studiemedlet självklart inte missbrukas, men det finns det redan i dag regler för. Om man avbryter sina studier eller inte tar de poäng man fått stöd för blir man återbetalningsskyldig, och det bör givetvis fortsätta gälla.
På sikt borde det också vara gynnsamt för hela samhället om studiemedlet kan bli den morot som behövs för att läsa en utbildning på halvfart vid sidan av det vanliga jobbet, eller om fler studenter arbetade genom sina utbildningsår. För även om studiemedlet finns till för att studenter ska kunna studera oavsett ekonomiska förutsättningar, är det faktiskt märkligt att flit och arbete fortfarande kan straffa sig.
Den tillfälliga frånvaron av fribeloppstak under året ger en perfekt möjlighet att undersöka kostnaden och konsekvenserna av regelverket. Det finns ingen anledning att återinföra fribeloppet om det ger bättre förutsättningar på sikt. Om kostnaden för att ta bort det permanent kan gå att ta igen med ökad utbildningsnivå och mer skatteintäkter från arbetande studenter och utexaminerade finns det inte några som helst skäl att ha det kvar. Riksdagens utbildningspolitiker begår i det närmaste tjänstefel om de inte tar chansen och utvärderar systemet, för om det var en bra åtgärd för studenter och ekonomin under pandemin lär det behövas när den passerat också.
Johanna Nylander är liberal samhällsdebattör.
