Johanna Nylander: Johanna Nylander: Hjälp barnen hem
Coronapandemin har satt än fler nyblivna familjer i limbo. Svenska ambassader runt om i världen har stängt ner och på många platser går det inte att få tag i pass till nyfödda barn. Flera nyblivna föräldrar har vittnat om att lokala myndighetskontor för att bekräfta faderskap håller stängt och det har varit svårt att få besked och hjälp för att säkra det medborgarskap alla som föds med en svensk förälder blir automatiskt. I andra fall har stängda landsgränser separerat nyfödda från sina genetiska föräldrar.
Pandemin har fått svåra och oberäkneliga effekter för många runt om i världen, men för surrogatfamiljerna kämpar man inte bara mot nedstängningar orsakade av pandemin, utan också mot svenska myndigheter och föråldrade regelverk.
Frånvaron av tillåtande lagstiftning för värdmödraskap har tyvärr gjort att barnen hamnar i kläm. De flesta som försöker bilda familj genom surrogatarrangemang vet att det finns juridiska risker, men det kan inte vara barnens bästa att tillbringa sina första veckor eller månader strandsatta i ett byråkratiskt kaos.
Graviditeter kan vara komplicerade, och långt ifrån alla som önskar har möjlighet att själva bli gravida. För homosexuella män är det den enda chansen att själva bilda egen familj med biologiska barn, och i praktiken enklare än till exempel adoption då få adoptionsförmedlare världen över accepterar gaypar. Samtidigt minskar antalet internationella adoptioner för alla, både för att fler tack vare fertilitetsframsteg kunnat få biologiska barn, men också för att fler barn får ett nytt hem i närområdet och det i många fall blivit svårare och tar länge tid att söka.
En svensk tillåtande lagstiftning för surrogatmoderskap skulle inte bara göra det lättare för fler att få biologiska barn, utan också säkra fler barns och gravidas rättigheter. Färre par skulle söka sig utomlands, och det hade funnits goda chanser till ett stabilt regelverk som tog hänsyn till de barn som redan finns eller är på väg. Det finns många risker med att föda barn, och den som tar den risken åt någon annan borde också ha rätt till försäkringar, stabil juridik och ordentlig ekonomisk kompensation.
Långsiktigt måste lagen ändras, men redan nu har myndigheter och ambassader ett akut ansvar att agera för de familjer som antingen sitter fast med sina nyfödda barn eller är separerade från dem. Barnen till svenska föräldrar får inte fastna i ett passlöst limbo bara för att svenska politiker inte vill tillåta kvinnor att bli värdmödrar på hemmaplan.
Johanna Nylander
