Johanna Nylander: Johanna Nylander: Flyget är en jämställdhetsfråga
Pandemin har möjliggjort för fler att arbeta på distans, och för att fler möten hålls digitalt. Långa geografiska avstånd har kortats avsevärt tack vare hur enkelt det är att träffas med bara ett par knapptryck och stabil internetuppkoppling. Men den sociala distanseringen har också gjort det påtagligt hur viktigt det är att, med viss regelbundenhet, träffas på plats i fysiska rum. Samtidigt har fler och fler organisationer och företag antagit resepolicyer som begränsar medarbetarnas möjligheter att flyga i tjänsten. Syftet är gott. Flyget bidrar som transportsätt med stora koldioxidutsläpp, och kanske en av de största faktorer som en enskild person kan välja bort. Miljörörelsens kampanj för flygskam, där fler och fler aktivt väljer bort flyget som politiskt ställningstagande, har bidragit till att fler har svartmålat flyget.
Problemet med det är att man missar flygets klara fördel. Och det är att vara ett snabbt transportsätt som kopplar samman städer och länder. Så länge flyget är det snabbaste sättet att ta sig fram har det en viktig plats bland världens kommunikationer.
Det är orättvist mot människors tid att ställa den mot flygets klimatpåverkan, och ett misslyckande av hela miljöpolitiken. Att ställa krav på att människor ska ta tåget i stället för flyget är att sålla bort föräldern som vill kunna natta barnen på kvällen. Det är att lämpa över familjelivsansvaret på medarbetares partner, och det utesluter familjer utan starkt skyddsnät att kunna delta i de där viktiga mötena som i bland behöver föras på plats en lagom lång resa bort.
De riktigt klimatsmarta flygen som klarar långa sträckor på el är fortfarande en framtidsutopi, men få tog elbilar på allvar för tjugo år sedan. Det största problemet med flyget är utsläppen, som behöver minimeras, och kanske kan en och annan politisk påtryckning hjälpa det på traven.
Flyget beskrivs av kritikerna ofta som en lyxvara, och människor som väljer att flyga i tjänsten eller på semester hånas i debatten. Det är att backa in i framtiden. Det är naivt att tro att det är minskad konsumtion eller att begränsa framsteg och livskvalitet för människor som ska kunna rädda klimatet. Vill man förändra beteenden behöver man komma med bättre och smartare lösningar. Det är det som globalt kan få fler ur fattigdom, bygga handel och skapa välstånd mellan nationer. För att uppnå det behövs satsningar på ny teknik, på fossilfri el och fokus på bränslet och inte på själva transporten. Utan flyget blir världen lite fattigare.
Johanna Nylander
