Johanna Nylander: Johanna Nylander: Det är för lätt att förtala
Det senaste året har flera kvinnor dömts för förtal efter att ha skrivit på sociala medier om män som betett sig illa. Gemensamt för de flesta fallen är att det varit personliga vittnesmål i samband med Metoo, där männen i fråga gått att identifiera med hjälp av namn eller andra unika detaljer. Männen har anklagats för allt från olämpligt beteende till grova sexualbrott. I något fall har den anklagade mannen friats från brott, i andra fall har han fällts för liknande brott. I samtliga fall har kvinnorna dömts att betala skadestånd till de män som de anklagat.
Den svenska förtalslagstiftningen gör det brottsligt att utmåla någon annan som brottsling eller som en klandervärd person. Även saker som är sanna kan vara förtal, om det inte anses försvarligt att sprida dem. Juridikprofessorn Mårten Schultz förklarar i sin bok om yttrandefrihetens gränser, Det får man inte säga i det här landet!, att det i svensk rätt oftast räknas som oförsvarligt att uttala sig om att någon tidigare har begått ett allvarligt brott, liksom att sprida filmer på någon i sexuella situationer.
I grunden är förtalslagen bra, men det finns ett glapp gentemot den digitala verkligheten om vad som borde räknas som dumt skitsnack, och vad som borde räknas som ett brott. Ibland är det moraliskt försvarbart med klander. Att berätta vad man själv varit med om och att varna andra för att råka ut för liknande situationer är mänskligt och förståeligt. Att genom förtal uppvigla andra att hetsa mot enskilda personer är någonting annat. Gränsen för vad som är försvarligt förtal borde dras där emellan.
Samtidigt behöver hela samhället sluta ta så hårt på allt som står på nätet. Det finns en vuxen generation som levt hela sina liv online, och det är orimligt att allt man sagt och skrivit ständigt ska hållas emot en. Att sprida något på internet gör att det finns en risk att det alltid är kvar, sökbart och läsbart för andra. Men det blir illa först när man tolkar allt som bokstavligen sant. Fler borde lära sig att inte lyssna eller ta till sig av allt som är publicerat.
Förtalsdomarna i Metoo-målen har dessutom lett till den knepiga situationen att män anklagade för sexualbrott haft lättare att få skadestånd för att de utpekats, än fällts för brotten de anklagats för. I skuldfrågan är det är mycket enklare att bevisa vad någon skrivit på sociala medier än vad som har hänt bakom stängda dörrar.
Som förtalslagstiftningen ser ut behöver man akta sig för att skriva om andra på sociala medier. Tidningar och medier med utgivningsbevis har lite större möjligheter att identifiera förövare och undvika påföljd än vad privatpersoner har. Det gör det fria samtalet bland privatpersoner svårare, och allt som sägs som är dumt eller elakt borde inte nödvändigtvis vara olagligt.
Johanna Nylander är fristående skribent
