Ledare

Joakim Broman: Naiv nationalism i Lysekil

Krönika Artikeln publicerades

Ska Preem få bygga ut sitt raffinaderi i Lysekil? I veckan påbörjades domstolsförhandlingar i frågan. Ett antal privatpersoner och miljöorganisationer, däribland Naturskyddsföreningen, har överklagat det ursprungliga beslutet att godkänna utbyggnaden. Regeringen har tagit över prövningen men inväntar mark- och miljödomstolens beslut.

Visst kan man beklaga att investeringar fortfarande görs i fossila bränslen. Men den som lösgör sig från den märkliga nationalism som alltjämt präglar klimatfrågan kan faktiskt se möjligheter snarare än faror med Preems utbyggnad.

Först och främst krävs en grundläggande förståelse för EU:s handel med utsläppsrätter. För att sektorerna som omfattas av handeln ska få släppa ut koldioxid krävs att man tilldelas eller köper utsläppsrätter. Systemet är konstruerat så att utbudet av utsläppsrätter gradvis minskar, för att till sist vara helt avskaffat 2058. När utbudet minskar stiger priset. Det blir dyrare att släppa ut, och de aktörer som varit snabbare i omställningen får en ekonomisk fördel både genom att slippa kostnaderna och genom att de kan sälja sina utsläppsrätter dyrare.

Eftersom utsläppshandeln är ett gemensamt EU-system spelar nationella gränser ingen roll. Ett stopp för en raffinaderiutbyggnad i Lysekil leder inte till minskade utsläpp om en ökad produktion istället sker någon annanstans i EU. (Vilket är mycket troligt eftersom den globala efterfrågan på fossila bränslen är okänslig för svenska beslut.) Om produktionen istället flyttar utanför EU:s gränser finns till och med risk för ökade utsläpp, eftersom sämre tekniska lösningar kan användas och många länder har mildare utsläppsregleringar än EU.

Dessutom finns andra problem om produktionen flyttar vidare. Sverige har en stark miljölagstiftning och höga klimatambitioner. Vi kan ställa högre krav på Preem än vad andra länder gör på sina fossilföretag, och det är betydligt bättre att elintensiva verksamheter är belägna här, där elproduktionen redan är i princip fossilfri. Om mer bränsleproduktion sker här har vi dessutom större möjligheter att minska dess klimatpåverkan, exempelvis genom att finansiera så kallade Carbon Capture and Storage-lösningar.

Istället stirrar sig miljörörelsen blind på att de svenska utsläppen kan komma att öka. De nationella utsläppen görs till en symbolfråga som trumfar klimatfrågans globala realiteter. Det ser säkert bra ut att demonstrera mot ett raffinaderi i Lysekil, men någon klimatomställning leder det inte till.