Ledare

Jo, hårdare straff hjälper visst

Ledare ,
Det räcker inte med fler poliser för att stoppa de grova brottslingarna.
Foto: Hasse Holmberg / TT
Det räcker inte med fler poliser för att stoppa de grova brottslingarna.

Bra polisarbete räcker inte. Rättsskipningen i övrigt måste också fungera. Etablerade, dömda brottslingar ska inte kunna åka runt och råna folk i flera veckor, som förefaller ha skett på Österlen och Söderslätt.

Förhoppningsvis är bevisen tillräckliga i fallet med de två personer som sitter häktade för de uppmärksammade rånen på Österlen och Söderslätt. Som Ystads Allehanda rapporterat på nyhetsplats har stöldgods funnits på en plats med koppling till de båda misstänkta.

Vad YA också rapporterat är att den misstänkte mannen under sin rånturné avtjänade ett straff för tidigare brottslighet, men var villkorligt frigiven. Hans brottsliga bana är gedigen, för att uttrycka saken milt, dömd till bland annat förmögenhetsbrott, ett 50-tal grova bedrägerier, urkundsförfalskning och övergrepp i rättssak.

För dem som blev brottsoffer under mannens villkorliga frigivning måste rättsapparatens generositet framstå som slapp, naiv och farlig. Här finns all anledning att utreda hur det kommer sig att en så belastad brottsling kan släppas villkorligt fri och det utan att hållas under någon form av bevakning. Även om polisen lyckades gripa den misstänkta duon efter fem rån med misshandel mot äldre personer, så tog det från 17 dagar mellan det första rånet 13 januari i Fuglie och det sista rånet 30 januari i Vollsjö. Om det var samma gärningsmän i samtliga fall – kvinnan är misstänkt för inblandning i fyra av dem – är det inte utan att man funderar över varför misstankarna inte snabbare riktades i denna riktning. Om det ändå gjorde det, hur kom det sig då att fler rån trots allt kunde utföras?

De som drabbats har rätt att veta om myndigheterna gjort vad som stod i deras makt för att förhindra ytterligare brottslighet och/eller om det krävs skärpning lagstiftningsvägen för att göra det svårare att vara kriminell, inte minst under villkorlig frigivning.

Sverige behöver inte bara mer polisresurser utan också betydande förstärkning av åklagarväsendet och av domstolarna. Det måste till politisk kraft för att täppa till luckor i lagstiftningen och det måste till förmåga för att göra utredningar som håller absolut högsta klass. Utbredd tystnadskultur bland kriminella och deras omgivning – inte så sällan får man uppfattningen att försvarsadvokater odlar den kulturen hos sina klienter – kräver mer av poliser och åklagare.

Att hålla kriminella bakom lås och bom är det effektivaste sättet att se till att de inte begår fler brott. Det här är egentligen ingen vänster-höger fråga, det borde i alla fall inte vara det. Att stoppa nyrekrytering till kriminalitet är en sak för sig, men förhoppningen att etablerade brottslingar ska tacka för villkorlig frigivning genom att leva Svensson-liv hör Bamsevärlden till.