Petter Birgersson: Jimmie Åkesson skadar regeringen
TV4:s Kalla Fakta har i ett antal reportage granskat Sverigedemokraternas kommunikationsverksamhet. Det har huvudsakligen skett genom ett klassiskt Wallraffande, en reporter tog anställning på kommunikationsavdelningen för att se och höra vad som pågår bakom lyckta dörrar. Med film- och ljudinspelningar avslöjas den inre kulturen hos SD:s propagandaapparat, vilken knappast är smickrande för partiet. Det är en grabbig – i sin sämsta bemärkelse – och cynisk jargong.
Ett tydligt exempel är diskussionen om att skapa konton som ska sprida falsk information på arabiska. En anställd föreslår: ”Man borde sätta upp hemsidor på arabiska där man förklarar att Socialdemokraterna vill att era barn ska bli homosexuella. Operera in ett annat kön och gifta sig med din kusin.”
Om SD varit inblandat i sådana kampanjer vore det ett Sverige-fientligt agerande. Som terrorforskaren Magnus Ranstorp konstaterar i en intervju med DN. ”Det är direkt farligt att engagera sig i att sprida desinformation som syftar till att leda till polarisering och att grupper ställs mot varandra. Det är framför allt grupper som är svaga i samhället som precis har kommit till Sverige och att de ska få lägre tillit till svenska myndigheter.”
TV4 har dock inte påvisat att några sådana planer satts i verket.
Delar i granskningen är direkt svaga. Med klassiska tv-knep skruvar TV4 upp stämningen, som träffar i bilgarage, allvarliga berättarröster och skakiga bilder från undercover-operationen. Allt för att förstärka bilden av ett slags Watergate-avslöjande. Knepen som når effekt hos tittaren är så att säga väl förekommande även på den journalistiska sidan av verkligheten. Trovärdigheten hade vunnit på en stramare redovisning av vad man funnit.
Att det är någon omfattande trollfabrik Sverigedemokraterna har upprättat är högst tveksamt om det handlar om de 23 konton TV4 räknar upp. Många är uppenbara satirkonton, och andra reproducerar politiska inlägg av politiker i det egna partiet eller delar av satirprogram från exempelvis SVT.
Något omskakande avslöjande att youtube-kanalen Riks är kopplad till Sverigedemokraterna är det knappast heller. Det underliga är att SD vill låtsas som något annat.
Ett antal satirkonton som kan kopplas till partiet befinner sig en gråzon och är något som en skattefinansierad partiorganisation inte ska ägna sig åt. Ett parti ska vara tydligt med sin avsändare. Även andra partier har haft svårigheter med den åtskillnaden, 2018 avslöjades två socialdemokratiska tjänstemän med dylik aktivitet – de båda fick behålla sina jobb (SVT 26/1 2018).
SD:s kommunikationschef, Joakim Wallerstein, har byggt upp en verksamhet inriktad på en yngre målgrupp, med Tiktok och andra sociala medier som drivande kraft. Den övergripande slutsatsen är att skattebidragen till svenska partier bör sänkas radikalt.
De riktigt allvarliga delarna i granskningen är inte de 23 kontona TV4 redovisar, utan något helt annat.
Kommunikationschefens agerande mot reportern när denne meddelar att han säger upp sig är uppseendeväckande. Wallerstein hotar med att partiet är aggressivt när det gäller att slå tillbaka, rättsligt och genom att svartmåla folk på internet: ”Då sitter det där gänget och ser till att det finns all information i världen om personen.”
Det är ett hotfullt uttalande som är fullständigt oacceptabelt i alla seriösa organisationer och borde leda till omedelbar åtgärd från partiledningen. Men Jimmie Åkesson kör på som vanligt och hävdar att arbetssättet är helt normalt. Han ställer sig bakom kommunikationschefen och lånar ordet ”klägg” från Håkan Juholt och kallar TV4:s reportageserie för en påverkansoperation.
”Vi skäms inte” är Jimmie Åkesson konklusion. Åkesson sätter Sverigedemokraterna – näst största parti i riksdagen och störst i regeringsunderlaget som det är – på en fortsatt position som etablissemangsutmanare. Jimmie Åkesson vill så att säga både äta kakan och ha den kvar. Det är rätt kläggigt i sig. Men rent partiegoistiskt kan det fungera – SD:s väljare är knappast välvilligt inställda till etablerade medier i utgångsläget.
Välter detta då Tidö-samarbetet och regeringen? Jimmie Åkessons val att gå till full motattack medför ytterligare tryck på regeringsföreträdare att förklara var gränsen går innan SD-förlovningen spricker.
Det är en bit från att Ulf Kristersson kastar in handduken som statsminister – vilket skulle vara den yttersta konsekvensen av att säga att här går gränsen. Men det pekar återigen på den för borgerligheten livsavgörande punkten att hitta ett eget politiskt budskap och gemensamt koncept att nå ut till väljarna med.
Helst utan arméer av tomtar och troll.
