Järnvägen ska in på rätt spår
Ständiga förseningar. Dåligt underhåll. Nedisade lok. Kritiken mot tågtrafiken är lika hård som midvinternattens köld. Ett inställt eller försenat tåg ställer till stora problem när många har minutpressade scheman. Möten, anslutningar och flyg missas.
När snön slår till undrar människor om det kommer som en överraskning att det kan bli vinter i Sverige. Hur kan växlar frysa, tåg stå stilla utan värme och informationen till passagerarna vara så dålig? Och hur kan SJ:s svar vara att ställa in 180 avgångar under en vecka i december? Det lär knappast förbättra det redan dåliga betyg som SJ:s resenärer ger företaget, även om avsikten är att slippa ännu större problem under jultrafiken och senare i vinter.
Efter ett par decennier på undantag har tågresandet ökat kraftigt sedan 1990-talets mitt. Inte minst har den regionala trafiken ökat. Under perioden 2002-2011 ökade det tågresandet med 95 procent räknat i personkilometer, enligt myndigheten Trafikanalys. Ska de och andra nya tågpassagerare behållas måste tåg och vagnar komma fram i tid året om.
Därför är det bra att Riksrevisionen ska fortsätta sin granskning av tågtrafiken genom att undersöka om ”regeringen gett aktörerna på järnvägsmarknaden förutsättningar att skapa ett väl fungerande järnvägssystem”.
Vad är det då som brister på järnvägen? En populär slutsats är att allt var bättre förr. Ett statligt verk och ingen konkurrens och allt vore löst. Så väl har tågtrafiken aldrig fungerat. På monopolets tid sjöngs det nidvisor om SJ och Hasse Alfredson drev 1973 en privat hatkampanj i Dagens Nyheter mot usel service, dyra biljetter och otrevlig personal.
Problemet är inte att för lite pengar satsas. Riksrevisionen kallar i en rapport regeringens satsning på järnvägsunderhåll ”historisk”. Men i samma granskning, som presenterades den 7 december, konstateras att regeringen brister i styrningen av resurserna. Problemet är att satsningar i underhåll och nya projekt – som Botniabanan och Västlänken – inte görs med tillräckligt bra underlag. ”Andra åtgärder skulle kunna ge mer nyttor och måluppfyllelse för mindre pengar. Med andra ord är det dyrare åtgärder än nödvändigt som genomförs.”
Riskrevisionen har förstås rätt i att det är viktigt att skattepengar främst ska investeras där de gör mest nytta. Men regeringen har andra hänsynstagande att göra när investeringar avgörs. Och att kalkyler för samhällsnyttan är svåra att göra visar många exempel. Som när Sösdala söder om Hässleholm fick sin Pågatågsförbindelse förra året. Efter ett halvår steg 670 passagerare ombord varje dag. Skånetrafikens prognos talade om 570 passagerare per dag – år 2020.
Men inte ens i Sösdala gör Pågatågen någon nytta om trafiken står stilla när snön faller i december.
