Jökarnas pensionärsskatt

Någon större folklig opinion är svårt att uppbåda emot det. Om en reporter frågar tio personer på gatan om finansmannen Knut eller sjuksköterskan Rut ska betala rustningen av försvaret kommer elva personer att peka på Knut. Räknar man in fotografen blir det tolv.

Så återstår den praktiska frågan vilken typ av bankskatt Magdalena Andersson med hjälp av bland annat stödhjulen i Liberalerna och Centerpartiet ämnar införa. Möjligheterna är många. En variant är att man väljer att höja det som kallas för resolutionsavgift. Den är tänkt att vara en slags försäkringsavgift där bankerna finansierar ett eventuellt statligt ingripande vid en bankkris. Man skulle då kunna tro att de pengarna avsätts i en speciell fond, men så fungerar inte saken. Pengarna passerar via ett konto hos Riksgälden direkt till statskassan. I händelse av kris ska penningflödet gå åt andra hållet.

Så – det verkar enkelt. Och bankskatt drabbar ingen fattig. Eller?

Tyvärr är inte heller denna lunchbuffé under kristallkronor gratis. Nummer ett är att banksektorn är i ett känsligt läge. I Europa gungar det under många banker, tyska jätten Deutsche Bank är de senaste årens värsta exempel, möjligen i konkurrens med penningtvättande Danske Bank. Om flera europeiska storbanker hamnar i samtidig kris är det lika med näringsliv i kris, arbetsmarknad i kris och privatekonomier i kris.

Svenska banker ser åtminstone vid en ytlig bedömning ut att vara bättre rustade även om Swedbank också pressas av penningtvättsskandalen. Men på börsen handlas även svenska banker lågt i förhållande till vinster och utdelningar, vilket visar på en oro för att bankernas vinster inte är uthålliga. Minusräntorna hos centralbankerna bidrar till osäkerheten. En höjd bankskatt/resolutionsavgift kan snarare öka riskerna för att en eller fler banker hamnar i trubbel. Vill det sig så illa kan plötsligt de där inbetalade försäkringspremierna i form av resolutionsavgift/bankskatt till staten vändas till ett utflöde åt andra hållet. Då kan man möjligen bli tvungen att tala om en försvarsskatt som finansierar bankkrisen mitt i en lågkonjunktur. Det vore milt sagt olyckligt.

Sedan är det den där lilla detaljen med vem som betalar i slutänden. Kunderna har en del framhållit. Och visst, kostnader skeppas alltid vidare till kunder om det går, så blir det även här. Men om det finns någon form av konkurrens pressas marginalerna och ägarna får ta sin del av smällen. Finansmannen Knut är absolut ägare i banken. Men det är också sjuksköterskan Rut och hennes vänner på Storgatan i Vinkelboda. Ta Swedbank. Störst ägare (31 juli 2019) är Sparbankernas ägareförening och Sparbanksstiftelserna. Näst störst är kooperativet Folksam. Folksam förvaltar tjänstpensioner åt anställda i kooperativa och folkrörelseägda företag, och Folksam är dessutom huvudägare i KPA som förvaltar pensioner åt offentliganställda.

Ytterligare storägare är Swedbanks eget fondbolag, Robur, där en mängd svenskar har sina spar- och pensionspengar. Ungefär lika mycket, nästan 5 procent var, äger tjänstepensionsbolagen Alecta och AMF. Alecta äger för övrigt en ännu större andel i konkurrenten SEB.

Så när Magdalena Andersson får frågan om vem som ska betala bankskatten kan hon välja att svara ”folkrörelserna och pensionärerna”.

Ledarredaktionen lovar att äta upp en ekologisk banan från Coop om det händer.

PS. Den föreslagne nye vd:n i Swedbank Jens Henriksson hämtas ifrån Folksam. Henriksson är gammal statssekreterare åt den nyutnämnde ordföranden i Swedbank, förre statsministern Göran Persson (S). Henriksson företrädare i Swedbank, den gamle socialdemokratiske ministern Anders Sundström, stod bakom Folksam stora köp av aktier i Swedbank under finanskrisen. Folksam under Jens Henriksson har anklagats för att ha brustit i sitt ägaransvar i Swedbanks penningtvättsaffärer i Baltikum. DS