Annons
Ledare

Jämlikheten bor i möjligheterna

Mer fördelning eller ökade drivkrafter, så ser vägvalet mellan vänster och höger i den ekonomiska politiken ut. Det är kärnan. Den som för Håkan Juholt (S) motiverar ett högre än högt skatteuttag och för Jan Björklund (FP) ger inspiration i kampen mot straffskatt på arbete och utbildning.
Ledare • Publicerad 16 december 2011
Politiker ska bygga broar till välstånd. ARKIV: CHRISTOPHE ENA
Politiker ska bygga broar till välstånd. ARKIV: CHRISTOPHE ENAFoto: 

Inför valet 2010 debatterades den brittiska boken Jämlikhetsanden av just denna anledning. Vänsterns världsbild påstods få stöd av vetenskapen: ojämlikhet gör oss sjuka och olyckliga, det kortar livslängden, ökar kriminaliteten och minskar tilltron mellan människor.

Vid närmare granskning framkom att slutsatserna alls inte var så vetenskapliga. Det statistiska urvalet var godtyckligt. Det fanns ingen klar koppling mellan orsak och verkan, påpekade bland andra välfärdsforskaren Andreas Bergh vid Lunds universitet. I motboken Jämlikhetsbluffen sköts sedermera tesen om de farliga klyftorna i sank när mer statistik lyftes in.

Annons

I SNS Välfärdsrapport 2011, som presenterades på torsdagen, är inkomstfördelning temat. Inkomstskillnaderna har ökat sedan 1980, konstaterar skribenterna och professorerna i nationalekonomi Anders Björklund och Markus Jäntti. Men detta beror inte på förändrade lönenivåer, skatter eller transfereringar utan på inkomster från kapital.

Fortfarande är Sverige ett av de länder som har den lägsta inkomstspridningen, USA har den högsta. Trots detta är det en lika vanlig åsikt här (71 procent) som i USA att skillnaderna är för stora. Socialdemokraternas världsbild lever kvar, vilket förklarar att Håkan Juholt envist använder barnfattigdom som tillhygge i debatten, utan att närmare gå in på att den är relativ. Det väsentliga borde vara på vilken nivå de som har det sämst befinner sig. Fattigdomsbekämpning är inte framgångsrik om den innebär att alla får det lika dåligt.

Att ”Sverige glider i sär” är med SNS-rapporten en sanning. Frågan är om det finns skäl att göra något åt det eller om det negativt skulle påverka samhällets hela välfärdsutveckling att göra det. För den som tror på drivkrafter, på möjligheter i stället för att alla ska stoppas in i samma fack, är slutsatsen given: Rättvisa är inte samma utfall, utan samma livschanser.

Värnskatten är en liten, men symboliskt betydelsefull detalj i sammanhanget. Oron för vad reformens ”negativa fördelningseffekter” riskerar att göra med folkets syn på Nya Moderaterna hindrar en rimlig och rättvis reform. Denna förlamande hållning måste släppa. Att avskaffa värnskatten borde vara en lika välkommen terapi för Anders Borg som en tydlig viljeinriktning om vad alliansregeringen menar med borgerlig politik.

Bråddjupa klyftor mellan människor har inget självändamål. Politiken ska bygga broar. Ojämlikheter i möjligheter är dock betydligt allvarligare än ojämlikheter i utfall.

Mattias Karlsson
Jonas Duveborn
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons