Jämlika barn leka bäst

Uppdrag gransknings program ”Slaget om skolan” som sändes i onsdags har väckt mycket starka reaktioner. Med rätta. I programmet söker två elever en plats på friskolor men blir olika behandlade. En studiemotiverad flicka med goda betyg får beskedet från flera skolor att hon är välkommen medan en pojke med strulig bakgrund inte är det. Så får det inte gå till.

Det är eleverna som ska välja skola, inte skolan som ska välja elever. På den punkten finns det inga tvivel, varken i lagens mening eller när tv-kamerorna rullar. Men med dold kamera låter det annorlunda på många av de skolor som Uppdrag granskning varit i kontakt med.

Den bild som Uppdrag granskning förmedlar av friskolorna skär sig mot den skola som vi vill ha, en skola där barn oavsett bakgrund eller var de bor ska ges lika möjligheter att uppnå kraven för att bli godkända.

Men det måste tilläggas att det inte är mångfalden av skolor som är problemet utan det finns i hur det fria skolvalet utnyttjas av vissa skolor. Där behövs det tydligare granskning och uppföljning av hur skollagen följs.

I början av 1990-talet genomgick den svenska skolan en rad olika reformer. Bland annat avreglerades skolan och kommunerna blev nya huvudmän. Med friskolereformen öppnades det även upp för skolor att få finansiering av kommunerna för att ta emot elever. Samtidigt fick friskolorna inte ta ut elevavgifter och antagningen skulle vara rikstäckande.

Sedan dess har möjligheten att välja mellan olika kommunala skolor utökats men i grunden gäller fortfarande att barn som inte väljer en friskola blir anvisade en skola i kommunen.

Från elevens perspektiv innebär det fria skolvalet en möjlighet för eleverna att välja vilken skola man vill gå i. Det skiljer sig från hur det var före friskolereformen. Då var det närhetsprincipen som gällde, det vill säga att barnen skulle gå i den skola som låg närmast. Detta avgjordes av en geografisk indelning som kommunerna gjorde.

Möjligheten till skolval fanns då i var man bodde, det vill säga en bostadssegregation ledde direkt till en segregerad skola. Så är det inte i dag tack vare det fria skolvalet. Därmed inte sagt att dagens situation är problemfri.

På populära och framgångsrika friskolor uppstår det ofta ett underskott på platser. Då måste det till en urvalsprincip. Några av de godkända metoderna är ett kösystem, närhetsprincip eller syskonförtur.

Oavsett vilken urvalsmetod som används måste dessa vara lika för alla. Det man kan diskutera efter avslöjandet av Uppdrag granskning är hur skollagen efterföljs idag. Det troliga svaret är att Skolinspektionen behöver utöka sin granskning.

Det fria skolvalet innebär ingen garanti eller rättighet att komma in på en viss skola. Däremot måste alla elever behandlas lika. Detta gäller oavsett om man söker till en friskola eller vill gå i en kommunal skola.