Inga snabba cash i välfärden
”Vinstförbud i välfärden – det har man haft i Bulgarien och Rumänien m fl östländer. Varifrån kommer våra tiggare? Kan det ha samband?”, twittrade Lars-Ingvar Ljungman, moderat kommunalråd i Vellinge häromdagen.
Ungefär samtidigt kom ett besked, som lär ha avsevärt större betydelse för välfärdsföretagens framtid än alla de vinstanhängare och -motståndare som, likt Ljungman, skriker i falsett.
I samband med att Wallenbergsfärens maktbolag Investor presenterade sitt resultat meddelades att man skriver ner värdet på vård- och omsorgskoncernen Aleris med närmare en miljard kronor, eftersom bolagets förutsättningar på ”medellång sikt” har försämrats. Men det är inte vinstdebatten och Vänsterpartiet som gett Wallenberg skrämselhicka.
Snarare handlar det om att det visat sig svårare, och kräver större investeringar, än vad man tidigare trott att bygga en välfungerande och högkvalitativ verksamhet inom vård och omsorg, vilket är Investors långsiktiga ambition.
Det är en insikt som manar riskkapitalisterna, som haft förhoppningar om att snabbt kunna tjäna stora pengar i välfärdssektorn, till eftertanke. Riskkapitalfonderna har länge tjänat pengar på att köpa företag i mogna branscher för att genom snabba förbättringar av verksamhetsprocesserna höja lönsamheten och värdet på bolagen.
Men välfärdstjänster är betydligt mer komplicerade verksamheter än exempelvis en verkstadsindustri. Kvaliteten i tjänsterna avgörs till stor del av hundratusentals små möten mellan personal, elever, patienter och äldre varje dag.
Ett industriellt processtänkande kan i bästa fall frigöra tid och resurser för dessa möten. I sämsta fall blir det en situation där styrdokument, utvärderingar och regelböcker förhindrar välfärdens professioner från att göra sina jobb.
När man talar om värdet av privata aktörer i välfärden handlar det ofta om innovationer som svarar upp mot människors stigande förväntningar. Det är exempelvis vad friskolekoncerner som Kunskapsskolan och Internationella engelska skolan bidragit med.
Men den typen av långsiktigt, visionärt och innovativt ledarskap är något annat än det finansiella och processorienterade ledarskap riskkapitalet står för. Vi hade antagligen aldrig fått några Iphones om riskkapitallogiken fått styra Apple, och på samma sätt är det med innovationer för framtidens välfärd.
Att välfärdstjänster handlar om att tillgodose grundläggande samhälleliga behov och prioriteringar gör det rimligt att reglera tidshorisonten för det privata ägandet i välfärdssektorn, vilket den statliga Ägarprövningsutredningen har i uppdrag att undersöka förutsättningarna för.
Men minst lika viktigt för långsiktigheten kan vara en gryende insikt bland investerare om att det inte finns några snabba klipp att göra i välfärden.
