Illusorisk stabilitet
Rapporterna från Egypten berättar om ett land i kaos och än finns inga tecken på att de folkliga protesterna mot president Hosni Mubarak skulle avta. I dag, tisdag, hoppas den så kallade 6 april-rörelsen på att en miljon människor ska våga sig ut för att demonstrera på Kairos gator.
Mubarak tycks än så länge hoppas att han kan få behålla makten genom mindre eftergifter – bland annat har han bytt ut regeringen och tillsatt en ny vicepresident. Men det är osannolikt att de demonstrerande massorna nöjer sig med mindre än att han lämnar landet. Ropen skallar: Mubarak, Saudiarabien väntar på dig!
I det här läget borde USA:s och EU:s regeringar tala klarspråk. Om det ska finnas en chans till en fredlig demokratisk utveckling krävs att Mubarak avgår, att det inleds förhandlingar om en övergångsregering och förberedelser inför nyval.
Men hittills har reaktionerna från omvärlden varit återhållsamma. USA:s president Barack Obama har varnat Mubarak för att använda våld, men ännu inte tagit sin hand ifrån honom. EU:s höga representant i utrikesfrågor, Catherine Ashton, har uppmanat Mubarak att förhandla med oppositionen.
De svenska politikerna använder sig av liknande vaga formuleringar. Utrikesminister Carl Bildt skriver på sin blogg att presidentfrågan måste avgöras av ”ett öppet och fritt val” – oklart när.
I SVT:s Agenda på söndagskvällen hänvisade statsminister Fredrik Reinfeldt till det utlysta presidentvalet i september – som om ytterligare åtta månader av undantagstillstånd och repression var en möjlig lösning.
Det är tydligt att EU:s och USA:s ledare är nervösa. Egypten är hjärtat i arabvärlden, det som sker där kommer ha stora återverkningar i närområdet. Kan Egypten reformeras och utvecklas i en demokratisk riktning? Kommer militären ännu en gång att avgöra landet framtid? Eller blir det islamisterna i Muslimska brödraskapet som tar ledningen för de 80 miljoner egyptierna?
Men vad många tycks glömma är att status quo inte är något alternativ.
Ingen kan förutse exakt vad som händer om Mubarak tvingas avgå. Men ingen vet heller vad som kommer ske om han klarar sig igenom den pågående krisen.
En ”stabilitet” som bygger på förtryck och leds av en 83-årig med skröplig hälsa kan inte vara något annat än illusorisk.
Dagens osäkra läge ger åtminstone en chans till en demokratisk utveckling. Sverige borde sälla sig till rösterna som uppmanar Mubarak att avgå. Det är dags att våga lita till egyptierna som så tydligt visar att de vill få välja sina egna ledare.
