Ideologisk avvisning

Om Ekeroth däremot blivit avvisad för att han är av judisk börd – då hade krogägaren kunnat dömas för olaga diskriminering.

Säkerhetspolisen, Säpo, som fanns på plats med Ekeroth på den aktuella Stockholmskrogen gjorde anmälan efter att ha förhört sig hos jourhavande åklagare. Någon dag senare beslutade åklagaren att inte inleda någon förundersökning. Det beslutet hade inget att göra med om Kent Ekeroths version var sann eller inte.

(Enligt restaurangägaren var det på grund av opassande uppträdande mot en kvinnlig gäst som Ekeroths sällskap avvisades. Av den ljudinspelning som Ekeroth lämnat till pressen framgår att någon hänvisar till Ekeroths politiska åsikter, men samtidigt låter det som att en person i bakgrunden med könsord pekar ut en kvinna som skyldig till att vilja köra ut dem från krogen.)

Nej, åklagarens beslut handlar helt enkelt om att brottet inte finns. Det är inte diskriminering att avvisa någon – och hans sällskap – på grund av att personen i fråga är sverigedemokrat. Eller folkpartist.

Nionde paragrafen i brottsbalkens kapitel 16 lyder: ”En näringsidkare som i sin verksamhet diskriminerar någon på grund av hans eller hennes ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse genom att inte gå honom eller henne till handa på de villkor som näringsidkaren i sin verksamhet tillämpar i förhållande till andra, ska dömas för olaga diskriminering till böter eller fängelse i högst ett år.”

Att jouråklagaren gjort ett misstag och feltolkat en senare passus gjorde att andra jurister och journalister som uttalade sig kunde klanka ner på vederbörandes och Säpos kompetens. De borde ha passat på att ifrågasatt lagstiftningen.

Det är svårt att undvika tanken på vilken reaktionen hade varit om en miljöpartistisk eller socialdemokratisk riksdagsledamot med sällskap blivit avvisade från en krog med hänvisning till riksdagsledamotens politiska inställning. För att anknyta till ett annat aktuellt fall: Om Mikael Damberg (S) blivit ombedda att lämna hamburgerrestaurangen Max för att Damberg är emot lägre restaurangmoms och vill avskaffa ungdomsrabatten på arbetsgivaravgiften, hade med stor sannolikhet både en och annan krönikör gått i spinn. Bojkotten mot Max hade förmodligen accelererat till att omfatta demokratiskt sinnade personer långt utanför den rödgröna sfären. Ny lagstiftning hade inte legat långt borta.

Diskrimineringslagstiftning är komplicerat. Ambitionen att stärka vissa gruppers eller individers rättigheter kan inskränka andras. Som en krogägares möjligheter att avgöra vem som får vara inne på restaurangen. Lagstiftarna har ändå kommit till slutsatsen att det är viktigare att likabehandling ska gälla de platser som står öppna för allmänheten, även hos privata näringsidkare. Det är en rimlig avvägning.

Men att religiös men inte politisk åskådning ska skyddas är däremot svårförståeligt. Åtminstone verkar juristerna överens om att ordet trosbekännelse inte omfattar politisk åskådning – även om de båda kan tangera varandra och på olika sätt vägleda eller vilseleda människor genom livet.

Lika mycket som grundlagen skyddar rätten att organisera sig, bör diskrimineringslagen skydda rätten att inte negativt särbehandlas på grund av det engagemanget. Kan man inte diskrimineras på grund av medlemskap i Livets ord, bör man inte heller kunna bli utkörd från en krog för att man engagerar sig politiskt emot aborträtten. Lägg märke till att det inte i något fall handlar om att använda krogen som en plats för att missionera eller hålla politiskt möte, det har krogägaren all rätt att avstyra.

Om en företrädare för ett lagligt parti som är representerat i Sveriges riksdag inte blir serverad av politiska skäl, uppfattas det av de flesta som ett fall av diskriminering. Lagstiftarna, de som Ekeroth själv tillhör, har inte tänkt så långt – kanske för att de inte kunnat föreställa sig något liknande. Att Ekeroth och hans parti inte är de främsta tillskyndarna av diskrimineringslagstiftningen och diskrimineringsombudsmannen må vara en ironi i sammanhanget, men det förändrar inte grunden att allas rättigheter ska skyddas.

I veckan höll stiftelsen Barometern i Kalmar ett seminarium om demokrati. Med fem föredragshållare med olika ingångsvinklar på ämnet blev det tydligt att demokrati inte ska tas för självklart. Den betyder inte samma sak för alla. Det räcker inte att låta den koka ner till att majoriteten bestämmer, för det vore en urvattnad, osäker, otäck demokrati. Den måste kopplas till givna rättigheter för varje individ, sådana rättigheter som inga andra kan ta ifrån henne – inte ens en illasinnad majoritet.

Diskrimineringslagstiftning är en del i det skyddet. Kent Ekeroths krogbesök visar att den behöver förtydligas och förstärkas. Inte främst för att skydda Ekeroth utan för att skydda demokratin.