Pontus Almquist: Idélöshet funkar dåligt i opposition
Det var ett oppositionsparti som ännu inte släppt sin regeringsidentitet som i onsdags lade fram sin skuggbudget. Trots den senaste veckans höga tonläge från Socialdemokraterna om att högerregeringen överger klimatmålen finansierar partiet inte själv någon större klimatbudget. Och regeringens sänkta bensinskatt får i S-budgeten sin motsvarighet i ett kontantbidrag till bilförare på landsbygden.
”S låter som ett spetsigt oppositionsparti, men sakpolitiskt är skillnaderna små.”
Även regeringens slopade enprocentsmål för biståndet har mötts av kritik. Det var bara en månad sedan den före detta klimatministern Annika Strandhäll (S) beskrev avsikten att överge målet som ”sorglig politik” (Aktuellt i Politiken 26/10). Men i den egna budgeten väljer S pikant nog nu att inte nå upp till en procent av BNI, även om sänkningen är något lägre än regeringens.
Skillnaderna gentemot den blå regeringens budgetproposition är små, vilket förstås inte hindrade den före detta finansministern Mikael Damberg från att hävda att ”välfärden står inför ett stålbad”. Skillnaden mellan en spirande välfärd och ett “stålbad” visade sig dock handla om bara omkring tio miljarder kronor – men statsbudgeten omsluter drygt 1 100 miljarder och regioner och kommuner lägger också hundratals miljarder på ”välfärden”.
Mirakelkuren som ska rädda landets barnfamiljer undan den kalla vintern stavas 200 kronor i högre barnbidrag under årets första tre månader, i Socialdemokraternas värld. S låter som ett spetsigt oppositionsparti, men i sakpolitiskt är skillnaderna jämfört med regeringen påfallande små. Genom att skrika högt och ändå inte föreslå stora förändringar försöker partiet äta kakan och samtidigt ha den kvar.
Frågan är dock om det är en fungerande strategi.
Ett pragmatiskt förhållningssätt kan skrämma iväg väljare till vänster, men kan möjligen skapa förutsättningar för att konkurrera om väljare som förlorats till högerblocket.
I regeringsställning finns det sannolikt en större acceptans bland väljarna för att ståndpunkter byts ut och överges med jämna mellanrum efter verklighetens logik. Men ett oppositionsparti som svajar kring sina övertygelser blir snart ointressant i konkurrens med partier som presenterar faktiska alternativ.
Trots att S förlorat makten är självbilden alltjämt att man är det regeringsbärande Partiet. Oppositionsrollen är på flera avgörande sätt annorlunda jämfört med att vara i regeringsställning – och avsaknaden av den insikten kan komma att stå partiet dyrt under de kommande åren.
