I väntan på ny ledning

Förlåt för att tågen inte gick i tid den här vintern heller, men nu, nu ska vi bättra oss, säger SJ i filmerna.

Mycket kan sägas om omdömet hos dem som beställt, betalt och producerat denna kampanj. Varumärkesstrategi på villovägar, kan det väl sammanfattas. För resenärerna finns bara en rimlig slutsats: vinterns tågkaos är SJ:s fel.

I förra veckan presenterades Trafikverkets rapport ”Situationen i det svenska järnvägsnätet”. Den gick obemärkt förbi, vilket måste bero på rubriken snarare än innehållet.

Folk åker mer tåg än någonsin, hurrar Trafikverket, men konstaterar samtidigt att det kommer de inte kunna göra länge till. ”Det krävs omfattande åtgärder för att de svenska järnvägarna ska kunna ta hand om den ökande tågtrafiken och hålla jämna steg med förslitningen”. Ja, det är det minsta man kan säga. Spåren är för få och för gamla. En femtedel av kontaktledningarna på landets järnvägar bedöms vara uttjänta. Deras tekniska livslängd är förbi. Ändå används de.

Mellan 25 och 30 miljarder skulle

behövas för att beta av uppdämda renoveringsbehov och hålla jämna steg med förslitningen, bedömer Trafikverket. Och då talar vi bara om de kommande fem åren. I nuvarande investeringstakt ökar renoveringsbehovet för varje år, med ett gap mellan resurser och behov på mellan två och tre miljarder per år. Kort sagt: var beredd att ta bilen i framtiden.

Det finns i Sverige en bred politisk enighet kring att vi borde åka mer kollektivt. Ändå har få politiker sagt varken bu eller bä om Trafikverkets rapport. Kanske borde man kallat den ”Kris i det svenska järnvägsnätet”. Det är onekligen mer läslockande, och vore dessutom ingen överdrift. Och om man väl börjar läsa rapporten finns det där ytterst pedagogiska, färgkodade kartor, som förklarar vilka sträckor som är i mest akut behov av renovering och kapacitetsökning.

I vår släpps första delen av den amerikanska filmtrilogin När världen skälvde. Där räddas den uttjänta järnvägen av en ny superlegering, en metall som tågen kan köra tyngre och snabbare på än någonsin förr. Är det vad infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd går och väntar på, en supermetall?

Än kan ministern tryggt gå och vänta. Reklamfilmerna är tydliga på den punkten: om bara de SJ-anställda anstränger sig kommer tågen nog gå i tid framöver. Trots att en femtedel av landets kontaktledningar borde bytas ut.