Hellre riktiga miljöskatter

“Miljöskatternas andel av skatteinkomsterna ska öka”, slår januariöverenskommelsen fast. En grön skatteväxling – med höjda miljöskatter och sänka skatter på jobb och företagande – ska omfatta cirka 15 miljarder kronor.

Som flera bidrag i tankesmedjan Fores nya antologi “Växla upp!”, om problem och möjligheter med grön skatteväxling visar är själva tanken lite bakvänd. En miljöskatt syftar först och främst till att lösa ett miljöproblem. Om man slår fast att miljöskatterna ska utgöra en viss andel av statsbudgeten, eller för den delen ska generera 15 miljarder som ska användas till annat, är risken stor att man inför skatter som syftar till att fylla statskassan snarare än att vara miljöstyrande.

Som Johan Fall, skattechef på Svenskt Näringsliv, påpekar i sin text är det också precis vad som skett i flera fall. Plastpåseskatten, flygskatten, avfallsförbränningsskatten och kemikalieskatten – samtliga införda av den rödgröna regeringen – har alla tveksamma eller obefintliga miljöeffekter, samtidigt som de motiverats av miljöskäl. Det skadar inte bara förtroendet för politiken utan riskerar också att slå snett mot vissa branscher.

Därmed inte sagt att grön skatteväxling eller genomtänkta och effektiva miljöskatter skulle vara en omöjlig företeelse. Man skulle exempelvis, som Naturskyddsföreningens Johanna Sandahl föreslår i sin text, avskaffa de undantag från koldioxidbeskattningen som fortfarande finns kvar, och som därmed utgör en slags subvention av fossila bränslen.

Anledningen till att det inte gjorts är som så ofta oro över konkurrenskraften. Jordbrukets arbetsmaskiner är exempelvis ett av undantagen, och svenska bönder är redan hårt pressade. Mängden mjölkgårdar har minskat kraftigt de senaste decennierna. Ytterligare skattepålagor riskerar att bli tuvan som välter lasset för många.

I grunden är det dock inte rimligt att just klimatpolitiken ska vara verktyget som håller det svenska jordbruket eller någon annan bransch vid liv. En omställning till fossilfrihet måste göras, och det är både möjligt och en bättre idé att öka stödet till bönderna på annat vis.

Det för oss tillbaka till grundfrågan: vad är egentligen syftet med skatteförändringarna? Grundtanken med grön skatteväxling, att öka beskattningen på skadliga företeelser som miljöförstöring och minska den på bra företeelser som arbete, kan förstås låta lockande. Men det är faktiskt både möjligt och vettigt att sänka skatten på arbete utan att samtidigt höja andra skatter.

På samma sätt är det förmodligen bättre att fokusera på miljöskatternas styrande effekt, istället för att oroa sig över hur mycket pengar de måste dra in för att budgeten ska gå ihop. Och i den mån de ändå genererar intäkter är det inte självklart var de gör störst nytta. Ett förslag i Fores-antologin är exempelvis att styra intäkter från koldioxidskatten till satsningar på negativa klimatutsläpp. Det vore god klimatpolitik, men inte nödvändigtvis en grön skatteväxling.