Hellre fungerande trafik än lägre pris
Det politiska styret i Region Skåne har fått kritik för de höjda biljettpriserna. Vissa kritiker, som nationalekonomerna Andreas Bergh och Anders Olshov, vill se lägre priser på resorna mellan Malmö-Lund-Helsingborg (Sydsvenskan 13/2). En enkelresa mellan Malmö och Lund för en vuxen kostar 58 kronor, vilket ekonomduon finner avskräckande i jämförelse med Stockholmspriser. I förhållande till kostnader för andra färdmedel är det dock billigt, möjligen med cykel som undantag (om man inte räknar med att cykeln blir stulen). En timmes parkering i centrala Malmö kostar exempelvis 20 kronor.
En universitetsstudent kan resa över hela Skåne för 900 kronor per månad, obegränsat antal resor. En arbetande vuxen får betala 1309 kronor. Under sommaren finns än mer förmånliga biljetter. Det är inte biljettpriset som är den skånska kollektivtrafikens problem.
Låt oss först konstatera att regional tågtrafik är en svensk braksuccé. De senaste decennierna har trafikökningen varit enorm. Sedan 1990 har resandet mer än trefaldigats räknat i antal personkilometer och utbyggnaden har gått snabbt. Från 2007 har utbudet av regional tågtrafik i Sverige mer än fördubblats. Framför allt – föga förvånande – är det runt de större städerna som tågtrafiken ökar mest.
Trafikverket tror att tågresandet, och då särskilt det regionala resandet, kommer att fortsätt öka i snabbare takt än biltrafiken. Till 2040 beräknas en ökning på 50 procent för tågresandet mot 25 procent för bilresandet, enligt Trafikverket.
När det klagas på tågtrafiken måste man ha den snabba förändringen i tågresandet med sig. Det finns brister i underhåll och i utbyggnad, men nyinvesteringarna har varit stora.
Det är orealistiskt att överföra merparten av resandet med bil till tåg, de spelar i olika divisioner. Biltrafiken är inte tågtrafikens fiende. De två trafikslagen är inte direkt utbytbara mot varandra, de kompletterar varandra, vilket debatten ofta missar. Det viktigaste är att tekniken för alla trafikslag utvecklas i miljöeffektiv riktning. För många kräver dessutom dagligt pendlande tillgång till både bil och tåg (eller buss).
Att betala mindre för en tjänst som fungerar ibland är sämre än att betala något mer för en tjänst som faktiskt fungerar. För det behövs utbyggnad och underhåll av järnvägsnät samt hyfsad täckning av tåg och (mer realistiskt) busslinjer till de mindre orterna. Skåne är trots allt mer än städerna vid Öresund. Många skåningar skulle vara glada om det över huvud taget fanns någon buss i byn att gå på.
Det viktigaste för den skånska kollektivtrafiken är att den fungerar, att den går och ankommer i tid. Med högre subventioner av resorna blir det mindre kvar till investeringar och till underhåll av kollektivtrafiknätet.
