Här har du bara skyldigheter

Egentligen borde det räcka som trafiklagstiftning. Andemeningen är att huvudansvaret som trafikant är att medverka till att olyckor inte sker. I grunden har trafikanten bara skyldigheter, hänsynstagande till andra kommer i första rummet.

Nu vet vi att det inte alltid fungerar så. I debatten om trafiken yttrar sig förståsigpåare ständigt om vem som har rätten på sin sida. Beroende i vilken sadel eller sits man oftast befinner sig, hittas passande argument för eller emot att landsvägscyklister ska få köra i bredd. I andra fall diskuteras om fotgängare över huvud taget ska gå på landsvägar, eller om de får vara beredda på att bilar möts och kör i minst den lagstadgade hastigheten utan särskild hänsyn till den gående i vägrenen. Elsparkcyklarnas framfart är den senaste vattendelaren – var får de framföras och ska det vara åldersgräns eller krävas förarlicens för att handha dem, eller ska det rentav införas förbud mot hela företeelsen?

Trafikanterna har nu tyvärr inte i tillräckligt hög grad visat sig så kloka som ledamoten i riksdagens andra kammare 1936, Åke Hassler, hade förhoppningar om. Han framförde följande i debatten som ledde till att hastighetsgränserna för motorfordon avskaffades på alla vägar, även i tätorterna: ”Om bilförarna äro mogna att köra med fri hastighet och med sunt förnuft och ansvarskänsla ute på landsvägarna, då äro de väl mogna att göra det även i städerna” (Vi Bilägare 7/5 2019).

Hassler och riksdagsmajoriteten som stod på hans sida hade rätt. Men fick fel. Trafikanterna klarade inte av att leva upp till ansvaret. Med ökad trafik drog döds- och skadesiffrorna iväg. Hastighetsgränser infördes igen, först i städer och sedan på landsväg. 1967 var det helt slut med den fria farten. Mängder av kapitel och paragrafer har tillfogats trafikförordningen och beteendet i trafiken är numer strikt reglerat. Men det har också sina baksidor. Vi har lättare att se våra rättigheter än skyldigheter. Till och med skyldigheter kan omtolkas till rättigheter.

När reglerna skrivs så att bilförarna alltid ska vara skyldiga att stanna vid ett övergångsställe om någon ser ut att vara på väg ut i det, tolkas det av vissa gångtrafikanter som att det bara är att gå rätt ut, man behöver inte ge minsta vink till omgivningen om de egna avsikterna eller ens kolla läget över axeln. Även om det är svår dimma kör somliga bilister i 110 km/h om det står på skylten. En del cyklister ser separerade banor som en frifartszon där gångtrafikanter som inte uppfattat markeringen är gangstrar som ska få förstå vilka urbota idioter de är. När det är grönt ljus i en korsning tolkas det av medlemmar i samtliga trafikgrupper som att ”fräs på i alla lägen”, inte som att det är fritt att köra om du har koll på att du ser andra och att alla andra ser dig.

Liknande fenomen förekommer även på andra håll i samhället. Skolor och andra myndigheter är duktiga på att informera om allehanda rättigheter i Sverige. Tyvärr har regleringar av rättigheter och skyldigheter också samma baksidor som i trafiken. Bidrag till individer, föreningar och företag ses ofta som något bara idioter inte söker eller tackar nej till, om det ens är möjligt. Den som inget bidrag får känner sig diskriminerad. Budgetar ska alltid sättas sprätt på, för att inte förlora pengar inför nästa år. Att någon annans arbete ligger bakom varje krona, att någon annans möjligheter till egen kulturyttring eller idrottsutövande begränsas om vi slösar, kommer i skymundan. Barn vet att de har rätt att kostnadsfritt studera precis vad de vill, allt efter hjärtats behag. Mindre får de veta att allt kostar och att någon betalar för utbildningen åt dem. Den som gjort något dumt får veta alla sina rättigheter: att inte erkänna, att helst inte berätta något alls om det inträffade, att all bevisbörda ligger på den som anklagar.

De viktigaste orden i Sverige har blivit: Det är din rätt!

Hela samhället borde istället präglas av ansatsen i trafikförordningen. Det viktigaste är inte att du kommer fram fort, att du får dina behov tillfredsställda. Det viktigaste är att du inte skadar andra på din väg. Andra meningen är förresten också väldigt bra som mänsklig vägledare även bortom ratten och trafiken: ”Trafikanten skall visa särskild hänsyn mot barn, äldre, skolpatruller och personer som det framgår har ett funktionshinder eller en sjukdom som är till hinder för dem i trafiken.”

Nästan som en biblisk gyllene regel. Och tyvärr, hur stort hopp vi än sätter till politiken och juridiken, går den inte att lagstifta fram. Både i trafiken och i övriga livet börjar det någon helt annanstans. Hos dig och mig.