Anders Gustafsson: Hallå Vattenfall, vi – ägarna – har elkris här hemma

Elområde 4, det vill säga södra Götaland, har enligt rapporten minst installerad elproduktionskapacitet i förhållande till förväntad maximal användning (TT den 2 december).

Det är följden av åratal av nedläggningar av planerbar elproduktion i södra Sverige. Nedläggningarna av reaktorerna i Barsebäck. Inom kort kommer också det gaseldade Öresundsverket i Malmö – som moderniserades och återinvigdes för att täcka upp efter Barsebäcksnedläggningarna – att monteras ned och skeppas iväg till Asien – trots att ansvariga inom regeringen och Svenska kraftnät uppvaktats om att verket borde ingå i den svenska effektreserven (Sydsvenskan den 15 december).

Man får i alla fall hoppas att Öresundsverket blir mer miljövänligt i sitt nästa liv i Dubai, Vietnam eller Sydkorea – för naturgasen är väl mer miljövänlig där?

Att även två reaktorer i Ringhals och två reaktorer i Oskarshamn i elområde tre har lagts ner har inte förbättrar situationen direkt.

Men, men vilken tur då att vi alla svenskar är delägare i statliga Vattenfall som har mängder av investeringar på gång.

I måndags berättade Sveriges Radio att Vattenfall är i begrepp att bygga världens största vindkraftpark med en installerad effekt om 1,5 Gigawatt – i Nederländerna (SR den 19 december).

Kostnad? 2-3 miljarder euro (!), enligt Vattenfalls presstjänst till ledarsidan.

I februari blev det också klart att Vattenfall har en annan satsning på vindkraft på g. En investering som totalt kan komma att kosta tiotals miljarder kronor – i Norge (SR den 22 mars).

Förra året blev det också känt att Vattenfall gick in med pengar i utvecklingsbolaget Fermi Energia som ska ta fram planer på småskaliga kärnkraftverk – i Estland (SvD den 31 maj 2021).

Det utländska engagemanget är dock inte nypåfunnet. Vem minns inte turerna med Vattenfalls investeringar i europeiska kolkraft?

2001 köpte Vattenfall brunkolsanläggningar i Polen och Tyskland. Den 23 februari 2009 meddelade det svenska energiföretaget att det skulle förvärva nederländska Nuon – den största affären hittills inom svenskt näringsliv.

I våras fick strategichefen Andreas Regnell på Vattenfall frågan – apropå Vattenfalls investeringar utomlands – om Vattenfalls ansvar för svensk energiförsörjning.

– Det enkla svaret är nej. Vattenfall, som visserligen är statligt ägt men är också ett kommersiellt företag, är inte lämpligt att ta ansvar för svensk energi (SR den 22 mars).

Och det är också förklaringen till Anna Borgs njugga inställning till Tidöpartiernas önskan om mer kärnkraft så som den uttrycktes i regeringsförklaringen och Tidöavtalet.

– Vi är ett affärsdrivande företag. Vi förhåller oss till de ägardirektiv vi har och än så länge ser de ut som de gör, sade Anna Borg nyligen och hänvisade till kravet på minst 8 procent avkastning på kapital (SVT den 9 december).

Så länge Vattenfall tjänar pengar spelar det ingen roll om Sydsverige släcks ner alltså. Smaka på den.

Men om vi nu ska ha ett statligt kraftbolag kan det väl åtminstone se till att det finns tillräckligt med planerbar kraft i södra Sverige så att elen räcker här hemma alla dygnets timmar, alla årets dagar?

Är inte det en rimlig begäran från oss delägare?

Det låter som en rimligare prioritering för ett bolag som ägs gemensamt av oss alla än att det ska plöja ner tiotals miljarder av våra pengar i elproduktion utomlands. Tidöpartierna gör helt rätt som vill att Vattenfall satsar på mer planerbar kraft som kärnkraft. Vattenfall borde i första hand ha ett samhällsansvar för energiförsörjningen, i andra hand ett kommersiellt uppdrag.