Kajsa Kettil: Hallå, världen behöver mer kärnkraft!

”Mina två nyckelord här i dag är ’brådska’ och ’möjlighet’.” Så sade statsminister Ulf Kristersson (M) under sitt tal i helgen under klimatmötet Cop28 i Dubai. Brådskan syftade på de IPCC-rapporter om behovet av snabba åtgärder för att minska den globala uppvärmningen – möjligheterna syftade på tillväxt och arbetstillfällen kopplade till den gröna omställningen. Sedan passade han, i typisk svensk anda, på att skryta lite om hur duktiga vi är i Sverige. Han har visserligen rätt i att Sverige har en sund energimix bestående av fossilfria energislag som främst vatten- vind- och kärnkraft. Det stämmer också att svensk industri ligger i framkant vad gäller grön teknologi.

Lika sant är det dock att elbristen, och då i synnerhet effektbristen, kommer att påverka även Sverige – både hushållen och näringslivet – när elektrifieringen framskrider.

Den nödvändiga omställningen sker parallellt med att utsläppen globalt sett ökar. Det kan framstå som förvirrande med två så motstridiga skeenden samtidigt. Därför kommer det att ställas allt högre krav på oss att kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt.

Först det negativa: Allt tyder på att 1,5-gradersmålet är kört, redan om ungefär sex år beräknas vi ha passerat den gräns där det inte längre går att backa från effekterna av uppvärmningen. Det betyder inte att förändringarna syns direkt – snarare kommer de gradvis i takt med att vi de kommande decennierna närmar oss 2 och till och med 3 graders uppvärmning, något som FN:s klimatpanel IPCC återkommande varnar för.

Mycket kring klimatet och dess framtid är alltså deppigt. Och det finns ingen anledning att tona ner de verkliga hoten för att rättfärdiga att smita från ansvaret här och nu, inte ens för länder som beter sig bättre än världens miljöbovar. Däremot är det en god idé att parallellt med åtgärder här och nu blicka framåt mot potentiella lösningar. Det för oss till den mer hoppfulla delen av texten: Hit hör sådant som att suga ur koldioxid ur atmosfären, vilket skulle kunna bidra till att utsläppen mot slutet av decenniet sjunker under nämnda 1,5-gradersnivå igen.

Till den positiva framtidsbilden hör även övergången till fossilfri energi. Därför är det glädjande att klimatmötet i Dubai i helgen nådde en överenskommelse om att satsa på mer kärnkraft. Deklarationen har skrivits under av 20 världsledare och har som mål att trefaldiga mängden kärnkraft till 2050.

Det bör poängteras att det rör sig om just ett mål, och dessutom tar det tid att bygga ny kärnkraft så det är ingen åtgärd som görs i en handvändning. Att skippa kärnkraft på grund av tidsaspekten vore dock osmart i ett längre perspektiv. USA:s särskilda sändebud för klimat, John Kerry, har rätt i sitt konstaterande: ”Vi kan inte nå noll nettoutsläpp till 2050 utan en del kärnkraft. Det är inte politik eller ideologi – det är matematik.”