Gotländskt godtycke

Efter onsdagens avslöjande om att Samuelsson, tidigare riksdagsledamot och språkrör för Miljöpartiet, har givit företagsledaren Max Hansson förmåner som andra inte beviljas när han har fått bygga lusthus och en golfgreen på strandskyddat område, står hon dessutom oförskämt nog fast vid sin åsikt. Det enda hon ångrar är att hon har låtit sig fångas på en hemlig bandinspelning.

Man kan tycka att Samuelsson borde vara något mer ödmjuk. Den svenska förvaltningen ska präglas av öppenhet och insyn. Att då beklaga att ett ställningstagande blir allmänt känt bidrar inte precis till att stärka allmänhetens förtroende för Myndighetssverige.

Samuelssons vilja att mörklägga är därför lika illa som det hon gjort i sak, gång på gång. För ofoget att ge företagsledare Hanssons byggnationer tillstånd enbart på den grunden att han är den han är, är tydligen bara ett i en lång rad kontroversiella beslut.

Strandskyddet är inte absolut. Undantag kan göras, efter nogsam prövning. Om friluftsliv eller skyddet av viktiga biotoper inte kräver bevarat skydd kan det också finnas skäl att göra undantag. Sådana kanske till och med borde göras oftare än i dag. Den sammanlagda längden av Sveriges stränder motsvarar 9,5 varv runt jorden, och alla stränder är naturligtvis inte lika skyddsvärda. Varje år ges följdriktigt uppemot 90 dispenser, bara i Skåne.

Fast i denna prövning hoppas man självfallet att inte hänsyn tas till vem det är som ansöker. Klassamhället med sin legala särbehandling av privilegierade grupper är dött och begravet, även om sådana som Samuelsson tydligen gör vad de kan för att ”samhällets stöttepelare” – vilka de nu är? – ska hanteras bättre än andra. Att låta godtycket regera strider mot varje demokratisk princip.

Intressant är också om Samuelsson har fog för sitt uttalande att det inte bara är på Gotland som det finns en kultur av att underlätta för personer som man bedömer vara viktigare än andra. Själv nämnde Samuelsson i den hemliga bandinspelningen Västra Götaland och Volvochefen som exempel, vilket dock förnekas av landshövdingen där, Lars Bäckström.

Men i vilken utsträckning hanteras inflytelserika samhällsgrupper annorlunda här? Hur tillämpas strandskyddsreglerna längs vår kust? Det är väl värt att se närmare på.

Samuelsson vill säkert väl. Men hon blandar ihop olika mål när hon å ena sidan gynnar de rika samtidigt som hon vill göra Gotland attraktivt för företagare. Varken kommuner eller regioner får särbehandla utvalda grupper. Offentliga satsningar och tillståndsgivande ska ske utifrån samma principer, för alla. Ett gott företagsklimat skapas inte genom att privilegiesamhället återinförs.

Det trodde man faktiskt att den som tidigare har lett Miljöpartiet, men sin väl kända vurm för närdemokrati och natur, borde strida lite extra för.