Johanna Nylander: Gör om knarkpolitiken
Under sommaren började den livräddande nässprejen Naloxon att säljas receptfritt på landets apotek. Läkemedlet används som motgift vid opioidöverdoser, och tidigare skrevs det bara ut till personer som själva riskerade en överdos. Genom att slopa receptkravet blir det lättare för anhöriga att hjälpa till akut.
Regelförändringen är ett litet steg framåt i skademinimerande riktning. Sverige är ett av de länder i Europa med högst narkotikadödlighet. Kombinationen med ett kriminaliserat bruk och nolltolerans har gött gängen som säljer och satt missbrukare i en onödigt utsatt situation.
”Nolltoleransen och förbudspolitiken skrämmer i väg många, men det stoppar inte missbruk.”
Hos många finns det en ryggmärgsreflex att knark är dåligt. Den känslan är rätt bra att ha, särskilt om det får en själv att hålla sig borta från narkotikaklassade substanser. Men det är en dålig känsla att bygga politik på. Nolltoleransen och förbudspolitiken skrämmer i väg många, men det stoppar inte missbruk, eller den högst mänskliga önskan att berusa sig eller testa sina gränser. Det gör också att de som vill få tag i narkotika behöver vända sig till människor som är kriminella, vilket utnyttjas av den organiserade brottsligheten som tillhandahåller lättare substanser som cannabis utan att passera kvalitetskontroller eller skatt
Kanske visar omsvängningen i tillgängligheten för Naloxon på att narkotikapolitiken håller på att förändras. Det i sig är en tydligt skadereducerande åtgärd, och det vore positivt om det kan komma fler förslag i samma riktning.
Det finns fortfarande ett stigma för politiker som ifrågasätter totalförbuden, men det går att prata om narkotikapolitikens misslyckande på andra sätt än tidigare. Dagens nolltolerans mot narkotika är inte en långsiktig lösning, och som svensk policy har den varit direkt skadlig.
Narkotikapolitiken måste göras om. Dödsfallen från överdoserna, kriminaliseringen av brukarna och alla de oönskade konsekvenserna av att ha gött den organiserade brottsligheten behöver stoppas. Regeringen har en utmärkt chans att göra ett ordentligt omtag med utgångspunkt i skademinimering, både för att fortsätta minska dödsfallen från bruket, och för att minska intäkterna till den organiserade brottsligheten.
Varje steg som gör att gängen får det svårare att rekrytera barn som fotsoldater måste prövas. Se över polisens prioriteringar bort från bruket. Låt Folkhälsomyndigheten utreda effekterna av dagens kriminalisering av narkotikabruk, en fråga de inte har fått röra tidigare på grund av politisk ovilja. Titta på länder som Tyskland och Norge och dra lärdomar från deras omsvängningar i politiken. Sverige är i botten i den här frågan; varje politisk förändring kan rädda liv.
Johanna Nylander är fristående krönikör på ledarsidan.
