Ge inte upp hoppet om enat Europa

Men för den som tror på ett enat, fredligt Europa med välutvecklat välstånd och en stark vetenskaplig, miljömässig och ekonomisk position, har EU ändå kommit att representera den bästa möjliga utgångspunkten för att steg för steg närma sig målet.

Nationalisterna till vänster och höger har aldrig trott på det där med fri rörlighet, öppna marknader och gemensamma beslut. Argumenten kan ena dagen handla om att överstatlighet är farligt, för att nästa dag handla om brist på demokratiskt inflytande över besluten.

Budskapen går inte ihop. Å ena sidan varnas det för ett Europas förenta stater med ett gemensamt av folket framröstat parlament med mandat att fatta beslut (överstatlighet), å andra sidan för överenskommelser mellan de stora nationernas toppar utan insyn för folkets representanter.

Ändå är det EU-vännerna som hamnat på defensiven. I tider av kris är det lätt att börja försvara fel saker och glömma det viktiga och grundläggande.

Det är riktigt att eurons konstruktion visat på stora brister. Men det är inte den gemensamma marknaden och valutan som gör att Europa skakar ekonomiskt. Det är inte för mycket samarbete som gör att EU hotar att glida isär i flera delar.

När euron ska repareras görs det med metoder vars effekter ingen är riktigt övertygad om. I en ny mellanstatlig stabilitetspakt ska gamla recept prövas på nytt: stärkta krav på budgetdisciplin och böter för dem som inte följer reglerna ska återföda förtroendet för euron.

Känns det igen?

Som Mats Persson, professor i nationalekonomi, skriver (SvD 24/12) är det inte helt logiskt att samtidigt som krisländerna understöds med avsevärt billigare krediter än marknaden är beredd att ge, så ska samma länder straffas med böter för att de inte klarar stabilitetskraven. Det är knappast rätt metod för att återskapa förtroendet för euron.

Älska mig som mest när jag förtjänar det som minst, är en bra levnadsregel för hur man ska behandla sina närmaste. Den gäller även EU-vänner. Nu är det läge att tydligt tala om det Europa man vill ha, erkänna att en långsiktigt stabil gemensam valuta sannolikt förutsätter ett mer långtgående ekonomiska samarbete än hittills; en starkare europeisk centralbank med större befogenheter och ett inflytelserikt parlament. Förklara att fula ord som överstatlighet faktiskt har en vacker framsida som ger folkets representanter makt över avgörande beslut om miljö, ekonomi och säkerhet.

Annars är risken stor att populismen till höger och vänster får hålla i taktpinnen för Europas framtid. Då är det mer än euron som hotas.