Ge hela äldrevården syrgas
Dagens Nyheter har i ett par reportage uppmärksammat bristen på tillgång till adekvat vård på äldreboenden i Sverige. Professorn i geriatrik vid Umeå universitet, Yngve Gustafson, är starkt kritisk till hur avsaknad till möjlighet med behandling med näringsdropp och syrgas på särskilda boenden gör att människor dör i förtid: ”Att i stället rutinmässigt ge äldre med lunginflammation morfin och midazolam, som är andningshämmande, är aktiv dödshjälp, för att inte säga något värre”, säger Yngve Gustafson (DN 19/5).
Vad Gustafson och andra kritiker hävdar är att människor inte får den vård de har rätt till, när det finns en chans att överleva exempelvis covid-19.
Eftersom Sverige är indelat i sjukvårdsregioner och äldrevården dessutom är ett kommunalt ansvar ser det olika ut i olika delar av landet. Men på många håll har bland annat syrgas plockats bort från särskilda boenden. Tanken är att den typen av understödjande vård ska ske på sjukhus där kompetensen är den rätta. Men om människor inte får den vården – för att det är brist på vårdplatser eller att man vill undvika transport eller av andra anledningar – trots chans att klara sjukdomen är det extremt allvarligt. Därför måste Gustafsons och andra kritikers larm tas på mycket stort allvar.
DN ger ett konkret exempel på ett fall där en anhörig, Jan Andersson, krävde att hans pappa skulle få näringsdropp och blodförtunnande läkemedel istället för palliativ vård med morfin. Enligt DN tillfrisknade då pappan. ”Att inte ge basal understödjande behandling för äldre som drabbas hårt av corona – utan istället morfin – det är klart att de dör då” säger Jan Andersson till DN.
En läkare och forskare vid Karolinska institutet vittnar i DN(19/5) om att man både på äldreboende och sjukhus använder morfin och midazolam som påskyndar döden för patienter med syrebrist: ”Det jag ser nu är att man i allt större utsträckning utövar dödshjälp under täckmantel av palliativ vård”.
Nu ska man vara medveten om att den här typen av vård är komplicerad, både ur medicinska och etiska aspekter. Även här är experter oeniga på flera områden. Det gäller exempelvis betydelsen av syrgas som en lindrande insats i livets slutskede. Hela tiden finns också diskussionen om hur mycket och vilken typ av vård som faktiskt gynnar en patient. Allt kokar dessutom ner till individuella bedömningar där misstag alltid kommer att göras.
Som helhet understryker det behovet av en rejäl genomsyn av hur äldrevården fungerar i dag. Ett litet led i det är att Inspektionen för vård och omsorg till följd av den uppkomna debatten har beslutat att granska tillgången till syrgas .
Men än viktigare är att äldrevården blir en central politisk fråga och det snabbt. De många dödsfallen i covid-19 i Sverige och den utbredda smittan på äldreboenden är uppenbara exempel på vad som bör synas i sömmarna. Därför kan en snabbt tillsatt Coronakommission – namnet spelar mindre roll – med fokus på just skyddet av de äldre vara bra.
Men även på längre sikt är det uppenbart att äldrevården och debatten om den måste ges mer syre, bokstavligt och bildligt. En arbetshypotes i en bredare genomgång av äldrevården bör vara att konstruktionen där ansvaret för äldreomsorg och vård är delat mellan kommuner och regioner med statliga myndigheter som en slags bevakande överhet är ranglig.
