Gå inte ärenden åt populisterna
”Vi har inte det bästa ryktet ute i Europa heller”, konstaterar Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson i Dagens industri apropå dem, inom exempelvis Dansk Folkeparti, som menar att SD inte ska liera sig med franska Front National efter valet till Europaparlamentet.
Det senaste halvåret har europeiska tidningar varit fyllda med varningar om hur populister och extremister, både till höger och vänster, är på frammarsch och kan komma att dominera Europaparlamentet efter valet i maj. Men även om högerpopulisterna kommer att gå framåt, vilket det mesta tyder på, är det osannolikt att de kommer att få något större inflytande, konstaterar statsvetaren Andreas Johansson Heinö i en ny rapport från tankesmedjan Timbro.
Åkessons uttalande ger en del av bakgrunden. Europas högerpopulister har generellt sett svårt för varandra, och partierna är sinsemellan mycket olika. Marine Le Pens Front National är exempelvis ett moralkonservativt parti med antisemitiska rötter, medan ett annat tongivande parti Geert Wilders Frihetsparti i Holland är Israelvänligt och för hbt-rättigheter.
För att få inflytande i Bryssel krävs att högerpopulisterna klarar av att hålla ihop i partigrupper, men också att de är beredda att involvera sig i lagstiftningsarbetet på ett sätt som de tidigare inte varit. Dessutom är det tveksamt om övriga partigrupper kommer att vilja ha med Le Pen, Wilders och de andra att göra.
Risken ligger snarare i att högerpopulisterna genom sina framgångar kommer att kunna sätta agendan för den politiska debatten. Det handlar både om att de stora partierna till höger och vänster, för att vinna tillbaka väljare, tar över populisternas retorik och idéer, genom att exempelvis börja ifrågasätta den fria rörligheten inom EU.
Men det handlar också, inte minst i Sverige, om risken för att högerpopulister får spela huvudrollen i valrörelsen. Folkpartiet och Miljöpartiet har exempelvis båda talat om SD som huvudmotståndare.
Men ett sådant förhållningssätt är, som Johansson Heinö konstaterar, ett säkert sätt att stärka högerpopulisternas ställning. Vanligtvis skulle SD ha svårt att locka sina väljare till vallokalerna i ett EP-val, men förutsättningarna blir helt andra om partiet hamnar i centrum för valdebatten.
Europaparlamentet har blivit allt viktigare för vilka beslut som fattas i EU. Ändå envisas svenska partier med att driva kampanjer som ofta bygger på en vag icke-förpliktigande EU-kritik.
Självklart borde en EP-valrörelse, precis som valrörelsen inför ett riksdagsval, handla om vilka konkreta beslut man vill se och de konflikter man ser i den även på EU-nivå viktiga höger-vänster-skalan.
En sådan valrörelse är inte bara ett bra sätt att ta väljarnas oro över svårbegriplig EU-politik på allvar. Det är också ett sätt att minska högerpopulisternas inflytande.
