Gå in i Nato med ny försvarsminister
Det har den senaste månaden stått klart att statsminister Magdalena Andersson inser att hennes parti och de tidigare regeringar hon har ingått i, under lång tid gjorde en total missbedömning av säkerhetsläget.
Putins krig mot Ukraina, sättet på vilket det förs, den spegelvända retoriken där tvärtomspråk praktiseras med orwellsk precision, indoktrineringen av det ryska folket och de uttalade hoten mot Sverige och Finland visar tydligt att Ryssland under Vladimir Putin är moraliskt förlorat. Hur Ryssland någonsin ska kunna komma tillbaka från det här är en fråga för framtiden. Här och nu gäller det försvarssköld upp för de demokratiska staterna runt Östersjön.
Nu pågår uppenbarligen ett intensivt arbete från regeringens sida med att hos Nato-länderna förankra en svensk medlemskapsansökan. Ett gemensamt ansökningsförfarande med Finland ser numera realistiskt ut. Det är den klokaste vägen som skulle visa styrka genom enighet. Till den stora bilden hör att Norden, Baltikum, Tyskland och Polen med Nato-medlemskap får en tydlig gemensam säkerhetspolitisk hållning mot den krigiska diktaturen Ryssland.
Ute i det socialdemokratiska partiet pågår fortfarande konvulsionerna, och Magdalena Andersson och hennes regering ska övertyga stora delar av partiorganisationen ute på lokalplanet. Där har många levt kvar i den gamla argumentationen om Sverige som någon slags balans och länk mellan två stormaktsblock.
Den vändning som partiorganet Aftonbladet och dess politiske redaktör Anders Lindberg gjorde tidigare i veckan om Nato-medlemskap är ett tydligt tecken på att läget nu är inne för den interna S-kampanjen ”alla ska med”. Att Aftonbladets vändning skulle komma samtidigt med regeringens var givet redan på förhand.
Det kan noteras i kanten att Lindberg och hans ledarsida har varit inbitna Nato-motståndare, med rubriker som ”Högern måste vakna ur drömmen om Nato”. Ändå finns inget tal om att ha Aftonbladet har haft fel, snarare försöker Lindberg genom formuleringar som ”Därför har Aftonbladets ledarsida lite motvilligt ändrat åsikt” få det att låta som att den egna undermåliga analysen varit rätt hela vägen.
Aftonbladets piruetter är mest underhållning i en medial värld. På allvar är regeringens agerande. Försvarsminister Peter Hultqvist har lett den modell som hittills har gällt, med bilaterala avtal framför Nato-medlemskap. Den nya ordningen kan därför tänkas bättre hanteras av en ny försvarsminister. Eventuellt skulle regeringen vinna på att ta in en sakkunnig minister utan direkt partikoppling.
Svårigheterna att få genom vårbudgeten visar på hur svag nuvarande enpartiregering är. Om Magdalena Andersson tar sitt resonemang om bred förankring fullt ut skulle en ombildad och bredare regering med Moderaterna kunna vara en lösning under ansökningstiden och fram till valet. I den andra vågskålen ligger att Sverige står inför ett val och att en sådan regering skulle förvirra för väljarna. Av allt att döma väger den senare vågskålen tyngre just nu, både för Socialdemokraterna och Moderaterna. Men med rysk utplåningskrigföring – omfattningen av Mariupol är svår att ta in – i ett grannland i Europa kan också den analysen komma att svänga snabbt. Först och främst måste vi skydda oss mot barbariet, tillsammans.
