Från medelklass till medellös
Att hacka på medelklassen är en speciell genre i journalistiken. Ofta är känslan att det handlar om en bortskämd grupp som har för mycket fokus på ytlig konsumtion. Någon gång emellanåt handlar texterna dock om krönikörens självspäkning i offentligheten: se som jag har blivit – men jag är egentligen en fattig råtta från landet!
Diskussioner på sociala medier om hur man vet vilken klass man tillhör är något som kan roa många människor. Att det sällan går att reda ut beror på att indelningen i klasser är lika vetenskaplig som att dela in folk i färger – det vill säga knappast alls. Klasstänkandet är en slags marxistiskt bild som har etablerat sig som en fast sanning över hela det politiska spektrumet. Men när du ställer frågan till en individ vilken klass vederbörande tillhör får du ofta svaret att ”det beror på...” Många kommer att hävda att de har gjort en klassresa.
En av de senaste texterna i genren om den bortskämda medelklassen skrev Elsa Vesterstad nyligen i Svenska Dagbladet, med den passande rubriken: ”Oj vad det daltas med medelklassen”. Detta apropå nyhetsinslag om människor som redan har fått betydligt högre kostnader och sannolikt kommer att få ännu högre i vinter. Vesterstad skriver: ”Det kommer, får vi veta, bli ett nytt hårt slag för många hushåll i vinter. Sitter du med rörlig ränta på din bostadsrätt (och ditt sommarhus och ditt ...) ligger du rätt pyrt till, du som snart ska omförhandla din bundna ränta likaså. Och du som inte ens vågar drömma om vare sig villa, bostadsrätt eller resa till Paris, fortsätt bara som vanligt. Huvudet upp och fötterna ner.”
Texten hakar på det vanliga temat där man betraktar en viss grupp människor som en fast massa – medelklassen. Men så förhåller det sig inte. En rask nedgång i ekonomin betyder att människor som fram tills nyligen precis klarade av att betala sina räntor, amorteringar, elräkningar och matkassar inte längre gör det. Med Putins krig mot Ukraina har det blivit uppenbart för allt fler hur skört välståndet är.
Extrema elpriser, matkostnader som drar iväg och räntor som stiger snabbt betyder att även människor som trodde sig ha goda marginaler, en bra slant på fondkontot och kanske till och med planerade att åka till Paris – får se sina marginaler försvinna, sparpengarna krympa ihop och resan ställas in. Om man ändå väljer att betrakta människor med klassglasögonen på betyder det att fler förlorar sin medelklasstillvaro, fler går från att klara sig hyfsat till att faktiskt inte klara att köpa mat eller betala uppvärmningen av huset. Människor som nyss var röda blir gula eller blåa. Den som sades tillhöra medelklassen blir snabbt medellös.
