Från historiens kammare
Vänsterpartiet kommunisterna försvann inte ur svensk politik efter murens fall. Partiet med ledare och medlemmar som inte hade slutat tro på ett system som så tydligt hade havererat, moraliskt och ekonomiskt – nöjde sig med att reformera sig själva i en anpassning till den fria världen. En historisk ironi av rang.
Tricket fungerade för Gudrun Schyman. Men alla var inte övertygade. För dem var det blott den opinionsmässiga framgången och platsen i värmen nära makten som gjorde att de accepterade förnyelsen. När glansen flagnat och Schyman trätt ner från scenen tog de gamla nostalgikerna över. Förnyarna föstes ut. Partiet ohlyfierades. Blev åter argt. Omvälvande. Och utan inflytande.
Mona Sahlin såg sig tvingad att vira in sig i det röda skynket, i ett läge när makten skulle tas tillbaka från en skadeskjuten allians. I samma ögonblick som Sahlin tog beslutet att göra vad hon inte trodde på, försvann hon som möjlig statsministerkandidat. En kommunist som kamrat till vänster blev knäcken för Socialdemokraternas comeback.
Nu står Jonas Sjöstedt där. Vid tillträdet av många uppfattad som en mjukis, på grund av sin framtoning. Så fel. Hans tal är glödande som det anstår en agitator. Fram tonar en mjukis i pansarplåt.
Jonas Sjöstedt är socialist. Han ser glasskiosken som en möjlig arena för den fria marknaden. Men där slutar den. Tron på att människor gör sig bäst inom de stora systemen, de system där han och andra byråkratiska toppar håller i trådarna, är bergfast.
Den som söker sig utanför och vill åstadkomma något annat, något nytt, ska tryckas tillbaka i den sjöstedska fållan. Arbetsdräkten ska komma direkt från landstingets tvätteri. Människan är inte sig själv först och främst. Hon är en i Sjöstedts kollektiv. Aldrig fri att bygga sin egen grund, sätta sin egen avkastande planta, vårda för de närmaste. I Sjöstedts värld döps det om till girighet. Att flytta in under kollektivets tak och underordna sig dess beslut är solidaritet.
Grå och nedbrytande är den, socialismen. Blodröd och fasansfull är den, kommunismen. VPK överlevde murens fall. Sjöstedt står kvar under de röda fanorna. I Berlin finns ett DDR-museum. Någon hörna har de säkert över för Sveriges bidrag.
