Fossileldning ska rädda sydsvensk elförsörjning

Öresundsverket ska inte skeppas i väg till Asien som tidigare tänkt utan återstartas för att säkra skånsk elförsörjning (YA/TT 2/6). Ägaren Uniper slutade producera el 2017, slöt avtal om försäljning 2021 och startade en nedmontering 2022. Anläggningen var inte lönsam bland annat på grund av expansionen av subventionerad vindkraft som under perioder gav mycket låga elpriser och Svenska Kraftnät ville inte betala Uniper för att säkra reservkapacitet.

Nu har Svenska Kraftnät ändrat sig och Uniper får en rejäl slant – 1,1 miljarder kronor – för att göra verket redo för drift igen, dock först från 2025. Hur mycket förhandlingsspel det har handlat om är svårt att reda ut, men nu får åtminstone södra Sverige stabilare elförsörjning – om ett par år. Maxeffekt är runt hälften av en normalstor kärnkraftsreaktor.

Samtidigt är det ett exempel på vad kortsiktig vansinnespolitik kostar och hur hela södra Sverige och dess konsumenter har fått betala för eländet. Kärnkraften som en gång gjorde södra Sverige till stor del oberoende av oljeeldning för uppvärmning och industri, nedmonterades.

Även bortsett från de för danskarna känsliga Barsebäckreaktorerna har besluten varit exempel på förbluffande slöseri. Oskarshamn II lades ner 2015 trots att en stor renovering hade inletts, huvudägaren Eon hänvisade till det låga elpriset. Senare följdes Vattenfall med Ringhalsbesluten. Det brukar ofta i debatten heta att det betyder att ”marknaden” stängde kärnkraftverken. Med subventioner drevs väderberoende el som gav tidvisa överskott och extremlåga priser. Ingen betalade för att säkra den väderoberoende elen, de för balansen i elsystemet viktiga stora turbiner som bland annat kärnkraften bistår med. Eller de olje- och gaseldade verken som Karlshamnsverket och Öresundsverket – båda Uniperägda.

Att sydsvensk elproduktion ytterst ska vara beroende av gas är dåligt ur både säkerhets- och klimatperspektiv. Gasen är dessutom en insatsvara för bland annat kemiindustrin, med produkter som går vidare till sådant som pappersbruk, vattenreningsverk och lantbruk .

Att Sydsverige nu åter får förlita sig på mer fossileldad elproduktion är ett resultat av missriktad politik i Sverige, i Danmark och i Tyskland. Just gasen är dessutom extra känslig – det är ju den ryska gasen som Europa gjorde sig beroende av, inte minst på grund av Putinvänliga tyska politiker som socialdemokraten Gerhard Schröder och genom den hastiga avvecklingen av den tyska kärnkraften efter Fukushima. Nu skeppas gas från olika håll till Europa för att kompensera för den ryska. Plus att Tyskland ta till än mer kolkraftverk. Att Sydsverige också blir mer gasberoende är därför dåligt.

Det är nödvändigt att Öresundsverket sätts åter i bruk. Men det är snarare ett uttryck för hur illa svensk och i synnerhet sydsvensk elförsörjning har hanterats under de senaste decennierna. Talet om stort exportöverskott av el och extremt låga priser under perioder är i själva verket ett symptom på något som har gått väldigt fel. I söder betalar medborgarna, företagen och miljön priset för det som kallades grön omställning. Bara ryssen kan vara nöjd.