Försvarsmakten spelade rysk roulette med piloterna – och förlorade
Åratal av vanskött personalpolitik inom Försvarsmakten har nu fått bägaren att rinna över. Drygt 30 stridspiloter har lämnat sin tjänst för studier.
Läget har varit på bristningsgränsen länge men droppen för många var en pensionsavtalsändring under 2016 som innebar att pensionsåldern för piloter födda efter 1988 och senare ändrades från 55 till 67 år. Avtalsförändringen drogs tillbaka den 1 september i år i förhoppningen att de stridspiloter som har lämnat skulle komma tillbaka (Officerstidningen den 22 september).
Men har de återvänt? Nej.
Till Tidningarnas Telegrambyrå (den 28 september) säger en stridspilot, “Patrick”, som tagit tjänstledigt för studier: “Det är ju ett hån. Det betyder att de väntade för att kolla om jag ljög” och att man “spelar rysk roulette med svensk säkerhetspolitik.”
Förtroendet för ledningen har sjunkit kraftigt. Pensionsavtalet är dock enbart en anledning.
Per-Martin Sternevi, ordförande för Försvarspiloternas intresseorganisation, konstaterar att “Löneutvecklingen är så pass viktig och det är en avgörande faktor bakom missnöjet eftersom den är så eftersatt gentemot andra myndigheter“ (Officerstidningen den 22 september).
”Varför arbeta kvar på arbetsplats som inte uppskattar dig?”Emma Jaenson
Ingångslönen för stridspiloter har länge släpat efter och inte blivit bättre med åren. I slutet av 90-talet låg lönen på 38 000 kronor. Först förra året höjdes lönen med 4 000 kronor. Det är fortfarande långt under andra jämförbara anställningar inom staten.
För att jämföra: Ingångslönen för en styrman i Kustbevakningen ligger, likt en stridspilot, på cirka 42 000 kronor. Men efter 15 år i tjänsten har du i genomsnitt drygt 20 000 kronor mer om du arbetar inom Kustbevakningen än om du är stridspilot.
Påpekas ska även att ingångslönen för en finsk stridspilot är 58 800 kronor.
Ja, varför arbeta kvar på arbetsplats som inte uppskattar dig? Lönen är inte enbart en fråga om pengar, den är i sig ett tecken på uppskattning av arbetsgivare och på att det jobb man utför är värdefullt.
Att utbilda en stridspilot tar runt sex år och kostar 90 miljoner kronor fram till dess att du är krigsplaceringsbar på stridsflygdivision (Officerstidningen den 22 september). I detta nu är det alltså runt 2,7 miljarder kronor som bara försvunnit ner i ett svart hål på grund av dålig personalpolitik.
Påpekas ska att de som har slutat alltså inte gått i strejk eller av annan anledning slutat tillfälligt. De har gått vidare till att utbilda sig till sådant som ingenjörer och läkare, som ger bättre betalt. Det finns helt enkelt “andra jobb som drar mer än det här”, enligt Sternevi (SR den 24 september). Stridspiloterna kommer sannolikt inte att komma tillbaka.
I ett läge där det råder stor osäkerhet i vårt närområde, samtidigt som Sverige ska rusta upp försvaret och dessutom är på väg in i Nato, kan man fråga sig varför Försvarsmaktens ledning bidragit till att nedmontera flygvapnet.
Att vi förlorar en viktig del av vårt försvar är en katastrof. Och tycker Försvarsmaktens ledning att det kostar mycket att höja lönerna i dag, bör man fundera på hur mycket en försvarsmakt utan ett välfungerande flygvapen kan kosta oss i längden.
