Förstatliga inte hjärtat
I Sverige har välfärdsstaten tagit över mycket av den mellanmänskliga omsorgen. Vi behöver inte själva vårda mormor eller bistå svaga med extra tillskott, för allt sådant sköts uppifrån. På sin höjd kanske vi köper en tidning av en hemlös eller lägger en slant i någons pappmugg, men man skulle kunna säga att större delen av vår empati är förstatligad.
Detta är praktiskt och måhända nödvändig, då många utan den tvingande aspekten skulle strunta i att ge, men ändå kräva stöd den dag de själva sitter illa till. Genom att låta politiken sköta solidariteten minskar man risken för att så kallade ”freeriders” som utnyttjar systemet.
Men det finns ändå ett stort värde i att ge i vardagen – inte bara via val- och skattsedel. Den som skänker till Rädda Barnen eller skickar några kronor till stöd för ebolabekämpning och cancerforskning mår med stor sannolikhet att gott av det. Givande känns bra i magen och ger människor en närmare kontakt med alla samhällets utmaningar. I motsats till att blunda.
Därför är det obehagligt när nya regeringen i sin budget vill avskaffa avdraget för gåvor.
Sverige behöver fler ideella krafter, inte färre. Att ge frivilligt är ett steg mot förståelse och insikt i olika människors livsvillkor. Det stärker samhället.
Personer till vänster uttrycker ibland att välgörenhet är något fult och förnedrande. Det ska gömmas bakom anonyma institutioner. Ingen ska behöva känna genansen i att behöva få stöd.
När Maria Larsson (KD) skrev på Twitter: ”S vill avskaffa avdragsrätten på gåvor. Säger något om deras syn på civila samhället. Inte förvånad”, fick hon till exempel till svar: ”Så fattiga ska stå med mössan i hand o buga för smulor från d rikes bord? Säger något om ER syn på civ sam”.
Regeringen menar att stöd med skattemedel till ideell verksamhet ska avgöras av demokratiskt valda organ och deras representanter. I 2013 års budgetmotion skrev S att: ”Risken är att vi får en alltmer ’privatiserad’ välgörenhet”.
Risken? Skulle det vara så farligt om andra aktörer än det offentliga visade lite hjärta? Men i de rödgrönas värld är det politiker som ska bestämma vem vi ska stödja. Medborgarna ska inte själva besluta över sådant.
Avdragsrätten drevs igenom av Kristdemokraterna, men är en fråga som borde ligga fler liberala partier nära, då ett starkt civilsamhälle är nödvändigt om man vill skapa ett friare samhälle. När skatter sänks behöver medborgarna dels lära sig spara själva, dels finnas till hands för grannar, vänner, familjemedlemmar.
Det är inget sätt att lämpa ansvaret över på individerna. Det är ett sätt att forma ett varmt samhälle där vi visar bryr oss om.
Avdragsrätt för gåvor till ideella föreningar är ett sätt att uppmuntra givmildhet. Väcka hjärtan. Att robotisera mänskligheten är däremot att försvaga Sverige.
Samhällsekonomiskt kanske det är bättre att lägga pengarna på ett par nya skor åt sig själv, så att handeln stimuleras och det skapas fler jobb som ger skatteintäkter. Men även om den effekt som ökat givande kan ha är svårare att beräkna, är den inte mindre viktig. Snarare tvärtom.
