Förödande skattechock

Ska det krävas gömda guldtackor i madrassen för att vara säker i sitt sparande? När Europa krisar verkar inget längre vara heligt.

Processen som följt efter att Cypern ringde upp EU och IMF och bad om nödlån har varit närmast farsartad. Länge såg insättningsgarantin på belopp upp till 100 000 euro ut att ligga i fara, men till sist beslutades om en 20-procentig engångsskatt på innehav över 100 000 euro.

Med låga skattesatser har Cypern blivit en tvättbalja för stora mängder utländskt – företrädesvis ryskt – kapital, samtidigt som det statliga budgetunderskottet växt. Tanken var nu att de rika skulle betala för sig. Problemet är att de flesta sådana redan hunnit flytta sina tillgångar från Cypern.

Som en reaktion på den cypriotiska kapitaltömningen föreslog två medlemmar ur den tyska regeringens ekonomiska expertråd nyligen att framtida engångsskatter, i samband med kriser, borde utgå från fastighetsvärde. Fastigheter är, som bekant, svårare att flytta. Förslaget kom i ljuset av att cypriotiska medborgare visat sig i snitt ha större tillgångar än tyskar. Samtidigt har tyskarna fått stå för en stor del av notan när krisen i södra Europa brett ut sig. Har inte expert­rådet därmed en poäng?

Det är naturligtvis rimligt att ställa hårda krav när länder som misskött sina finansiella åtaganden ber om lån. Pensionsåldrar och skatter som höjs, nedskärningar i det offentliga, skapar av förklarliga skäl stort missnöje inom landet, men är oundvikliga konsekvenser. Att i efterhand beskatta redan intjänade tillgångar sänder däremot farliga signaler långt ut i Europa. Sådana signaler kan hota tryggheten i grunden och få förödande konsekvenser för Europas framtida utveckling.

För att kunna fatta förnuftiga beslut behöver människor tillgång till korrekt information, också i skattesammanhang. Vanligtvis sker beskattning i samband med aktiva handlingar – när någon anställs och avlönas, när något köps, säljs eller släpps ut i miljön. På det sättet kan individen/företaget på förhand besluta om denna har råd att utföra handlingen.

I den mån staten vill beskatta passiva resurser – som fastigheter och förmögenhet – måste noggranna överväganden göras och tydlighet finnas. En illa avvägd fastighetsskatt kan till exempel slå hårt mot en stor familj som äger sitt boende, men har liten tillgång till övrigt kapital.

Marknadsekonomin ger människor drivkraft att arbeta och utvecklas genom att de får möjlighet att öka sina ekonomiska tillgångar. För att modellen ska fungera krävs dock tydlighet och förutsägbarhet. Att i kris­tider chockbeskatta de tillgångar som människor jobbat hårt för skadar tilltron till hela systemet, inte bara i det land där åtgärden genomförs.

Plötsligt har det blivit mer rationellt att gömma guldtackor i madrassen än att starta företag.