Förlorarens dag i Moskva
I Moskva höll Vladimir Putin sitt förväntade tal med de sedvanliga lögnerna, där Nato utgör hotet mot Ryssland, ukrainarna är nazister och Ryssland befriare. 9 maj kallas segerdag och är tänkt att högtidlighålla nazisternas kapitulation 1945. Omvärlden var dock mest intresserad av om Putin skulle komma med något nytt uttalat hot eller deklarera någon form av seger. Det blev mest upprepning av sådant som hörts tidigare.
Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj hade spelat in ett eget tal, gåendes på Kievs gator. Budskapet var att den som upprepar Hitlers brott i dag sitter i Moskva. Symbolismen är stark. Vem som står som moralens och publikens segrare är givet.
Demokratierna i världen och Europa har varit eniga i sitt uttalade stöd till Ukraina, men svajiga i sitt faktiska utförande. USA och Storbritannien har både i kraft av storlek och vilja kommit att ge mest support militärt och ekonomiskt. Stödet har ökat ytterligare de senaste dagarna. Det står klart att det är USA och Storbritannien som gör mest för att Ukraina inte ska gå under, för att landet ska kunna besegra fienden och sedan återuppbyggas. Men gränsen för stödet från USA och Storbritannien går vid faktiska trupper, en insikt om betydelsen av Nato för att förhindra krig av det här slaget från att bryta ut.
I Polen är solidariteten med Ukraina stark av historiska och geografiska skäl. Det är också Polen som har fått stå för det mesta av flyktingmottagandet, inte minst i det akuta läget. För de baltiska staterna, är hotet alltid närvarande och Natomedlemskapet en räddande sköld. Deras solidaritet med Ukraina är självklar.
Tyskland har däremot darrat och fått kritik för att inte ge fullt ut vapenstöd. I Berlin fattades beslut om att på vissa platser i huvudstaden fick varken ryska eller ukrainska flaggor förekomma under segerdagen. Ukrainska flaggor omhändertogs också av polis (Euronews). En skam inte bara för de lokala myndigheterna i Berlin utan för hela Tyskland.
I Sverige underströks på söndagskvällen allvaret i säkerhetssituationen när statsminister Magdalena Andersson och Moderatledaren Ulf Kristersson talade Nato i SVT:s partiledardebatt. Det var synnerligen återhållsamt med kritiska ord, enighet markerades och signalen sändes till Moskva att vi är beredda att fatta beslut ihop för Sveriges säkerhets skull. Just den tonen gör det ännu mer klart att de underrättelser som når statsministern och oppositionsledaren är oroande och skarpa.
Magdalena Andersson och riksdagspartierna har en ny säkerhetsanalys officiellt på bordet på fredag. På söndag ska Socialdemokraterna fatta beslut men partiledningens linje är redan klar om än inte direkt uttalad. För Sverige, Östersjöregionen och Europa är detta en avgörande tid. Det är inte alltid är lätt att uppfatta tyngden av historiska skeenden när man befinner sig mitt i dem. Det är en kamp om framtiden som förs just nu. I den kan det enbart tillåtas att finnas en förlorare. Ni vet vem. Vägvalet för Sveriges del är givet.
