Företagsamhet hotas av både pandemi och kriminalitet
Att kriminella använder bolag för att ge sin verksamhet en legal yta är välkänt. Att starta verksamheter som bygger på offentliga utbetalningar, som assistansersättning, är en något nyare metod. Men traditionellt är kopplingen till privata servicenäringar den starkaste. För seriösa företagare är det illa nog att den bransch man verkar i får en trist stämpel. Ännu värre är det att man själv lättare kan bli utsatt för utpressning av olika slag om det redan är vanligt förekommande i branschen.
Så länge brottsligheten inte har etablerat sig, och få eller inga utsätts för hot, är risken mindre för alla. Men om hot fungerar mot ett, två, tre företag i ett område eller stad kan det få förödande konsekvenser. Om allt för många företagare upplever att staten inte erbjuder tillräckligt skydd, att man i slutänden står ensam mot ett hot, då blir den onda cirkeln svår att bryta.
Pandemin pressar många företag inom exempelvis handels- och restaurangnäringen extra. Med restriktioner som begränsar möjligheterna till försäljning men där kostnaderna i huvudsak finns kvar eller kapital är bundet i ett lager, blir konsekvenserna svåra. Staten säger å ena sidan att man får ha öppet, men uppmanar samtidigt kunderna att inte komma och sätter i vissa fall till och med upp tidsbegränsningar för försäljningen – som med alkohol på krogen. Då blir det svårt att överleva, särskilt om statens ersättningar inte är tillräckliga för att motsvara bortfallet.
Det kan öppna nya möjligheter för dem med onda avsikter. Radio Östergötland har i ett par inslag rapporterat om att företagare, inte minst i restaurangnäringen, utsätts för att kriminella erbjuder dem lån för att rädda verksamheten genom pandemin. En skuldsättning som leder till indirekt eller direkt kontroll av företagen och som i senare led kan slå mot hyresvärdar.
Detta illustrerar hur svår balansgång en pandemihantering är. För företagen som är beroende av försäljning kan mellanvägen, där inget förbud uttrycks men staten samtidigt meddelar att kunderna bör hålla sig borta, vara den svåraste.
Det gör förstås att drabbade branscher efterfrågar större stöd. Det är i grunden rätt, staten har ett ansvar för att inte sänka välfungerande företag under extrema omständigheter, där staten har infört restriktioner och rekommendationer som slår mot bolagen. Samtidigt är större krisbidrag inte heller en enkel modell. De riskerar också att slå snett och att utnyttjas av fuskare och kriminella. När staten utformar stöden är det därför viktigt att företagarna och deras organisationer inte bara efterfrågar mer stöd utan också medverkar till att de utformas på ett sådant sätt att de i så liten grad som möjligt går till osunda företag eller hamnar i fel händer. Stöd som riktas fel kommer nämligen också de i slutänden att slå mot företagare som gör allt enligt boken.
