Malin Lernfelt: Folkräkning nödvändigt för att motverka brott
Regeringen har i enlighet med vad som utlovades i Tidöavtalet avsatt 500 miljoner kronor för att genomföra en ny storskalig nationell folkräkning och gett Skatteverket i uppdrag att föreslå åtgärder för att förbättra folkbokföringen genom folkräkning. Myndigheten ska också ta fram en lägesbild över vilka som befinner sig i landet. Enligt finansminister Elisabeth Svantesson (M) är det “otroligt viktigt att arbetet kommer igång” (SVT 30/3).
Det har statsrådet rätt i. Att veta vilka människor som finns i Sverige och var de bor – på riktigt – är viktigt. Av flera skäl. Som att det förekommer att människor skriver sig där de inte bor för att tillskansa sig olika former av bidrag och stöd som de egentligen inte har rätt till och därmed stjäl pengar från människor som behöver dem bättre. Och att den organiserade brottsligheten upprättat strukturerade system där folkbokföringsbrott är ett sätt att dölja trafficking och svartarbete och får utnyttjandet av utsatta människor att i registren se ut som att allt skötts enligt regelverken.
Eller att det på vissa platser runt om i Sverige, främst i så kallade utanförskapsområden, av allt att döma bor betydligt fler människor än fastighetsägarna känner till. Hur många är omöjligt att veta, men sådant som vattenförbrukning tyder på att det är många. Trångboddheten leder till såväl social misär som högt slitage på lägenheter med bland annat dyra fuktskador som följd eftersom ventilationssystemen inte är byggda för den höga belastning som blir. Dessutom är det omöjligt för kommunerna att sätta in rätt stöd och hjälp för barn i trångbodda miljöer om det inte finns tillförlitliga siffror på hur allvarligt problemet är.
I det som brukar kallas skuggsamhället lever i dag tiotusentals människor som vistas i Sverige utan tillstånd. Till exempel finns det uppgifter från polisen som visar att bara hälften av dem som fått nej på sin asylansökan lämnar landet. Resten går under jorden och “försvinner”. Samtidigt har de fortfarande rätt till bland annat grundläggande vård som ska bekostas och dimensioneras av det allmänna.
Att myndigheterna behöver ha bättre koll är alltså fullt logiskt och varken främlingsfientligt eller suspekt på något sätt, även om vänsterskribenter som Aftonbladets kolumnist My Rohwedder anstränger sig för att försöka insinuera något sådant genom att kalla regeringens satsning på en storskalig nationell folkräkning för “en tunn 500 miljonersseger för SD” (Aftonbladet 30/3).
Det är omöjligt att bekämpa bidragsbrott eller sätta stopp för den organiserade brottsligheten utan en rimlig uppfattning om hur många och vilka människor som befinner sig inom landets gränser. Det är också omöjligt att sätta in tillräckliga resurser för att komma tillrätta med skuggsamhället, trångboddheten och utsattheten om man inte vet hur många människor som omfattas. Därför är det utmärkt att en ny folkräkning nu inleds. Det visar att regeringen tar problemen på allvar.
