GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Folkets fiender växte bättre

Att utrota ojämlikhet är nästan omöjligt. Kasta ut de starkaste fröerna i öknen och de kommer att blomstra.
Ledare • Publicerad 15 december 2021
Detta är en ledarartikel som uttrycker Trelleborgs Allehandas politiska linje. Trelleborgs Allehanda verkar på ledarplats för humanistiska värderingar och fri ekonomi. Tidningens politiska etikett är liberal.
Josef Stalin hyllas av kvarvarande supportrar, 5 mars 2021, Röda Torget.
Josef Stalin hyllas av kvarvarande supportrar, 5 mars 2021, Röda Torget.Foto: Alexander Zemlianichenko Jr

När Josef Stalin utsåg folkets fiender och skickade dem till Gulag-läger tömde han storstäderna på framgångsrika människor. Ingenjörer, läkare, akademiker, författare med flera utgjorde hotet mot Stalin. För att hamna i Stalinregimens klor behövde man inte vara uttalad regimmotståndare, det räckte att tillhöra fel kategori av människor.

För Sovjetunionen innebar det råa kommunistiska experimentet med klassernas utplånande en katastrof. Sovjetunionen och andra socialistiska stater förtvinade ekonomiskt och miljön förstördes. Människor var instrument utan individuellt värde. Folkets fiender fick en kula i nacken eller förvisades till Gulag.

Men de långsiktiga effekterna av att tvångsförflytta en avskydd borgerlig klass till platser i periferin hade möjligen inte Stalin reflekterat över. Genom förflyttningarna ökade andelen välutbildade i fånglägren där de blandades med vanliga kriminella. Från 1921 till 1959 beräknas 2,65 miljoner människor ha arresterats för kontrarevolutionär verksamhet och förklarats vara folkets fiende.

Enligt en rapport av forskarna Gerhard Toews vid Nya ekonomiskolan i Moskva och Pierre Louis Vézina vid King's College i London, som refereras till i tidskriften Economist, går det ännu 2021 att se spåren av Stalins Gulagpolitik. Det visar sig att de små städerna som vuxit fram i de områdena där andelen folkets fiender i fånglägren var hög för 70 år sedan numera har betydligt högre ekonomisk aktivitet: fler företag, bättre inkomster och högre utbildningsnivå än andra motsvarande platser i Ryssland. Ju större andel av folkets fiender bland fångarna 1952 desto bättre utvecklat är närområdet i dag.

Enligt Toews, som också förklarar sina iakttagelser i en podd (acorrectionpodcast.com), finns en erkänt bra objektiv metod att mäta välstånd. Det är att från satellitbilder betrakta vilka platser som är väl belysta under natten.Toews menar att om man inte litar på annan statistik är ljusmetoden en faktor som kan övertyga om sambanden.

Stalins mål var att folkets fiender aldrig skulle återvända till Sankt Petersburg (Leningrad) och Moskva, de tilläts inte komma tillbaka till de stora städerna. Att människor efter Stalins död ändå i hög grad stannade kvar på de platser dit de förvisats berodde på mänskliga faktorer, de hade etablerat sig på den nya orten, fått vänner och hade hittat sätt att försörja sig. I de gamla hemstäderna fanns inte det sociala nätverket kvar.

Att människor tar med sig egenskaper och kunskaper även om de tvångsförflyttas är ingen unik rysk företeelse påpekar Toews, studier visar liknande resultat från judiska pogromer och andra tvångsförflyttningar av ekonomiskt framgångsrika och utbildade människor. Det område där de hamnar kommer att gynnas på sikt, medan området de lämnar förlorar.

Människor är inte lika, de har olika förutsättningar och de kommer att föra sina egenskaper i arv. Det är ingenting som någon politik kan utrota eller ska försöka utrota.

Ska ett samhälle i stort vara framgångsrikt måste det ge rätt förutsättningar för dem med hög förmåga och ambitioner i avgörande näringslivsgrenar och akademiska discipliner. Det kommer att gynna även alla dem som saknar de förmågorna, men som har andra nödvändiga egenskaper för att även ett välutvecklat samhälle ska fungera. Men tron att det lika utfallet på alla områden är måttet på framgångsrik politik är förödande, ur samhällsperspektiv och ur individperspektiv.

Petter BirgerssonSkicka e-post