FN är ingen idyll

I klassrummen tillverkas flaggor och fredsduvor, och sjungs sånger om frihet och fred. Det hela är naturligtvis både allvarligt och viktigt. Litet påminner det dock om Sven Melanders klassiska Nöjesmassakernintervju med lilla Anna. Efter otillfredsställande svar om dockor, cyklar och pengar kommer den ihärdige reportern slutligen fram till att alla barn vill ha fred på jorden. Ja, som man frågar får man svar, och det gäller kanske särskilt på FN-dagen.

Nog är det bra att skolan pratar om fred och frihet. Men kopplingen till just FN, en demokratisk församling där diktaturer betraktas som likvärdiga samtalspartners, är en smula magstark.

I dagarna har ett av FN:s många organ ändrat i en resolution om dödsstraff. I resolutionen räknas upp en mängd särskilt hotade grupper, och markeras att man bör undersöka och fördöma om de döms till döden. Diskrimineringsgrunder som religiös, etnisk och sexuell läggning räknas upp, men också gatubarn och människorättsaktivister.

Nu har sexuell läggning tagits bort ur resolutionen, efter ett ändringsförslag från Benin. Välkända skurkstater som Nordkorea och Iran röstade naturligtvis för. Och skurkarna visade sig alltså vara i majoritet.

Det är en sida av FN man sällan talar om på FN-dagen. Konsekvensen av att lammen bildar demokratisk församling med vargarna riskerar bli att vargarna vinner omröstningen. Då blir sångerna plötsligt mer Victor Jara än Gullan Bornemark.