Fler universitet inte lika med bättre
Matilda Ernkrans (S), minister för högre utbildning och forskning, hade svårt att förklara sin och regeringens syn på akademisk frihet i Ekots lördagsintervju. Forskare ska numera alltid beakta köns- och genusperspektivet när de söker pengar från Vetenskapsrådet. ”Att inkludera köns- och genusperspektiv i forskningen kan handla om allt ifrån att inkludera och analysera skillnader mellan kvinnor och män i studiematerialet (könsperspektiv) till att anlägga ett problematiserande och reflekterande förhållningssätt till hur könstillhörigheter skapas och förstås (genusperspektiv)” heter det på Vetenskapsrådets hemsida.
Det gäller alldeles oavsett om det är en manlig eller kvinnlig forskare som söker pengar eller vilken sammansättning det är på forskargruppen, det betonas till och med särskilt att det inte har med saken att göra.
Det gör att en stor mängd forskare får lägga tid på att motivera sin forskning ur genusperspektiv alldeles oavsett dess egentliga syfte. Det är tydlig ideologisk värdegrundsstyrning av forskningen. Det kan man tycka är bra eller dåligt, men det bör kunna motiveras också i förhållande till vetenskaplig frihet och hur det påverkar forskarna och forskningen.
Matilda Ernkrans svar på just de frågorna var däremot allt annat än tydliga, resonemangen var mycket svåra att följa, vilket gör det svårt att citera henne. Som minister är det viktigt att kunna formulera sig klart om det egna ansvarsområdet, vilket Matilda Ernkrans inte klarade av. Men en välvillig tolkning av budskapet är att vetenskaplig kvalitet är viktigt men att fördelning inte ska ske efter gamla könsnormer.
Matilda Ernkrans hävdade att de som är motståndare till denna styrning är starka (onda) krafter som vill blanda bort korten. Hennes svar var att Moderaterna allierat sig med dem som ifrågasätter genusforskningen. Den som regeringen lagt som ett raster över all forskning.
I den andra delen av intervjun fick Ernkrans motivera regeringsförslaget att ge Mälardalens högskola i Eskilstuna och Västerås status som universitet. Etableringen av högskolor och att senare dela ut universitetsstatus till dem blir gärna till en form av regionalpolitik. Ernkrans motiverade det med att Sverige ska stärkas som forskningsnation och att Mälardalens högskola har ett stort antal doktorander. ”Jag känner mig väldigt trygg med att Mälardalens högskola är redo att bli universitet.”
Att antalet universitet växer är nu på intet sätt något som i sig stärker forskningen eller höjer kvaliteten på utbildningarna på respektive högskolor. Att etablera nya universitet kräver dels ekonomiska resurser, dels en genomförbar idé inom vilket eller vilka område man har kapacitet att etablera sig med internationellt gångbara forskningsinstitutioner. Det ska också färga av sig i att all grundutbildning som erbjuds håller den nivå studenter har rätt att förvänta sig. Här sviktar även etablerade lärosäten emellanåt och Mälardalens högskola har fått kritik av Universitetskanslersämbetet, bland annat i ett uppmärksammat fall om en amerikansk student som krävde pengarna tillbaka på grund av undermålig utbildning (Aftonbladet 17/4 2018).
En långsiktigt bättre strategi vore att stärka de universitet som finns i Sverige, att låta dem fokusera på sina nischområden och att hålla kvalitet och status uppe nationellt och internationellt. Inflation, att värden gröps ur, är nämligen ett fenomen som inte enbart drabbar penningar.
