Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Emma Jaenson: Fler serier som Kalifat, tack!

SVT:s serie Kalifat är riktigt bra, den visar nyanser. Ingen människa är hundra procent god eller hundra procent ond.
Serien är viktig för att vi ska förstå mekanismerna bakom radikalisering.
Serien är viktig för att vi ska förstå mekanismerna bakom radikalisering.
Foto: STR
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Trelleborgs Allehanda politiska etikett är liberal.

SVT:s tv-serie “Kalifat” av manusförfattaren Wilhelm Behrman, skildrar bland annat hur unga killar och tjejer blivit radikaliserade och åkt till Syrien. I serien får man följa den karismatiske elevassistenten Ibrahim, som är rekryterare till IS. Man får även följa två högstadietjejer i Järva i Stockholm: Sulle och Kerima, som blir allt mer radikaliserade. Sulle tittar på IS-propaganda, stör sig på att hennes föräldrar förnekar sin “muslimska identitet” och börjar använda hijab. Hennes föräldrar förstår först inte vad som händer och försöker desperat att få dottern att komma till sans.

Eli Göndör, islamolog på Timbro, påpekar att de berättelser som finns och den forskning som gjorts visar att serien är trovärdig när det kommer till radikaliseringsprocessen (SvD den 21 januari). Serien är varken fördummande eller fjantig. Den är riktigt riktigt bra. Karaktärerna är trovärdiga. De är inte svart-vita.

För fem år sedan hade serien sannolikt inte blivit gjord. Och hade den blivit gjord är risken stor att den relativiserat IS grymheter genom att skylla på strukturell rasism, jobbig barndom eller för få fritidsgårdar.

Men Kalifat visar nyanser. Den visar mänskliga grymheter, men också att de som utför grymheterna är vanliga människor. Vem hade trott något annat? IS-terroristerna är inte enbart onda. De är människor. Däremot daltas det inte med IS-resenärerna. Serien ursäktar på inget vis IS brott. Det är kort och gott en trovärdig skildring av rekryterings- och radikaliseringsprocessen.

Naturligtvis är det enklare att tänka på folk som antingen onda eller goda. Men det är viktigt att människor inte framställs som enbart 100 procent onda eller 100 procent goda. På så sätt är den här serien speciell för SVT, och för Sverige. Tror vi att det är av ”ondska” som drivit människor anslutit sig till IS landar vi helt fel. Till SvD påpekar Göndör att det är viktigt att förstå att de här människorna innerligt “föraktar och hatar allt det som vår civilisation står för” och att det inte är ”av en händelse som en människa bestämmer sig för att delta i ett brott och spränga människor i luften”. Serien ger helt enkelt en trovärdig inblick och förståelse för varför runt 300 personer har åkt från Sverige för att strida i Syrien.

Serien har dock, föga förvånande, kritiserats från olika håll. I SvD:s ledarpodd berättar Behrman att två grupper ogillade serien av olika anledningar. Den ena för att den “relativiserande jihadistiskt våld” och alltså humaniserar terroristerna. Den andra gruppen anser att serien är islamofobisk (SvD den 21 januari).

Serien är viktig för att vi ska förstå mekanismerna bakom radikalisering. Den är trovärdig. Alla bör se Kalifat. Den berör och provocerar och nyanserar. Mer sånt SVT!

Läs mer