Fixar borgarna inte detta hotar socialism
Många är de partier som har haft en förmåga att sticka upp högt i opinionsmätningar mellan val. ”Bäst på träning” vinner dock inga matcher. Inte minst känner borgerliga partier till det.
Ändå kommer regeringspartierna inte undan opinionsundersökningarna som visar ett fortsatt starkt stöd för Socialdemokraterna – senast i DN:s Ipsos når S 37 procent, vilket är ungefär på samma nivå som i exempelvis SVT:s Novus tidigare i maj. S, V och MP skulle ihop få egen majoritet om detta var ett valresultat. Det är det inte. Ännu.
Med tanke på att regeringstrions största parti ligger kvar under 20 procent och de små partierna kämpar för sin överlevnad är den samlade borgerligheten inte mycket att hänga i midsommarstången. Regeringsarbetet har inte hittills övertygat svenskarna och uppenbarligen inte heller tillräckligt många traditionellt borgerliga sympatisörer.
En sak är att koncentrera sig på regeringsarbetet och etablera både ministrar och egenrekryterade tjänstemän. Regeringserfarenhet måste byggas upp. Med något mindre undantag har regeringen lyckats hålla sig undan de värsta skandalerna och alla ministrar sitter än så länge kvar.
Men snart måste också regeringen visa på framgångar i avgörande frågor. Medlemskapet i Nato är ett sådant konkret exempel. Det går inte att styra Ungern och Turkiet men inte desto mindre prövas regeringens skicklighet i detta. Det gäller både i Sveriges eget förhållande till Turkiet och Ungern och i hur man ser till att få USA, Tyskland, Storbritannien och de nordiska länderna att öka trycket.
Sverige är i ett mycket känsligt läge, när det närmaste en konkret försvarsallians Sverige kommit – den med Finland – har ersatts av ett halvt innanförskap i Nato. Försvarsminister Pål Jonson (M) – en av regeringens mest kompetenta ministrar – borde lyftas fram i så många sammanhang som möjligt. Självfallet i arbetet med andra stater, men också mot väljarna.
Bekämpande av kriminalitet är regeringens andra stora löfte. Det är i huvudsak en riktig inriktning regeringen har tagit. Det är dock en extrem utveckling den organiserade brottsligheten har haft i Sverige de senaste åren, med anlitade mördare i mycket låga åldrar som värsta exempel. Om utgångspunkten en gång var att grova brottslingar egentligen vill vara laglydiga så är uppvaknandet brutalt. Men det är lättare att peka på det i opposition än att faktiskt förändra läget. Det kommer att ta många år.
De tre borgerliga partier som har tagit på sig att regera bör knyta starkare band organisatoriskt och bilda en ny form av borgerlig allians. Sakpolitiskt skiljer det inte mer mellan partierna än vad de gör inom partierna. Ett klarare gemensamt budskap kan förändra opinioner och dra betydligt fler väljare. Det existerar egentligen ingen annan möjlighet – den här typen av minoritetsregering med beroende av ett större parti utanför regeringen kommer knappast att bildas igen 2026.
Framförallt måste borgerligheten stärka sin egen position för att alternativet förskräcker. Uppnår Magdalena Andersson majoritet tillsammans med V och MP ska hon regera med partier som är emot Nato, har helt annan inriktning på invandrings- och integrationspolitiken, är tveksamma till hårdare straff, är emot kärnkraft och gärna ser Sverige som världsmästare i höga skatter.
Det kan låta som en mardröm för Magdalena Andersson. Ännu värre skulle det bli för Sverige.
