Femklöver i vårdbehov
Ingen behöver tveka om att femklövern i regionen är pressad. Personal protesterar och demonstrationer hålls mot uppfattade nedskärningar av vården. Allt får stort genomslag i press, radio och tv. Utgångspunkten för sympatierna är given; de som demonstrerar för sämre sjukvård är få. Politikerna som sitter vid styrspakarna befinner sig i den typen av debatter alltid i underläge.
Att peka på att köer till operationer kortats radikalt och att sjukvården på många områden är betydligt mer lättillgänglig och effektivare i dag än för tio år sedan räcker då inte som svar.
De mest aggressiva uttrycken i protesterna är direkt motbjudande. Det har förekommit plakat med regionrådet Pia Kinhult (M) utklädd till lieman och regiondirektören Jonas Rastad med köttyxa i hand. Liknande bilder på Kinhult finns också i seriestripparna som en organisation under namnet Förbundet Allt åt alla publicerar på sin hemsida. Aktivisterna i den beskriver sig med orden: ”Vi är en av flera revolutionära organisationer. En mångfald av taktiker, strategier liksom organisationer och nätverk är nödvändiga i kampen för klassamhällets avskaffande.”
Den relevanta kritiken hamnar i skymundan om de extrema yttringarna får allt för stor plats. Men att sjukvården i Skåne varit extra pressad i sommar vittnar många om. Inte minst gäller det inom förlossningsvården.
Regionrådens agerande i pressen är inte alltid övertygande, som när regionrådet Katarina Erlingson (C ), svarade ironiskt på frågan om vad hon kunde ha gjort för att underlätta den pressade situationen: ”Jag kanske är lomhörd, eller så har mina sjukvårdskollegor haft hand om det.” Det är inte en replik som fungerar publikfriande i den situationen. (Sydsvenskan 9/8) Inte ens Carl Bildt skulle komma undan med den.
Även på högprioriterade avdelningar är antalet vårdplatser delvis begränsats under sommaren. Det gäller exempelvis vårdavdelning 64 i Lund, för cancersjuka barn. (Expressen 26/7)
Regionrådet Michael Sandin (M) svarade då klokare än sin kollega: ”Att det har stängts platser har inte med ekonomin att göra, utan ett oerhört svårt semesterläge. De skulle inte kunna driva vården fullt ut, hur mycket pengar man än skjuter till.” Cheferna för avdelningen tydliggjorde också att all barn får den vård de behöver, men att även specialiserade medarbetare behöver semester.
Likadant är det självklart på andra avdelningar. Semesterperioden i Sverige är koncentrerad till ett par sommarmånader. Den sjukvårdsapparat som lyckas organisera bort de svårigheterna helt och hållet finns inte.
Det hindrar inte att det finns fog för mycket av kritiken. Det handlar inte enbart om sommarperioden. Även under övriga året är trycket på bland annat akutmottagningarna stort. Sammanslagningen till Sus har inte varit smärtfri, om någon nu hade föreställt sig det.
Arbetsmiljöverket pekade i slutet av förra året på stora arbetsmiljöproblem på akuten i Lund, och kom med ett vitesföreläggande. (Förvaltningsrätten i Malmö upphävde senare vitet.) Vite blev det dock för brister vid Helsingborgs lasarett, där sängar placerats för tätt. Socialstyrelsen har också påpekat riskerna med överbeläggningar och krävt svar på effekterna av anställningsstoppet. Det är allvarliga signaler som vittnar om att personalen jobbar under hårt tryck.
Sjukvården är komplex, fylld av auktoriteter med starka uppfattningar om sakernas tillstånd.
Att kräva effektiviseringar är inte att vara ond, det är tvärtom en nödvändighet för att vård ska kunna ges på rätt sätt till så många som möjligt. Men det kan också komma till lägen där nya pengar, genom en kontrollerad skattehöjning och/eller sparåtgärder inom byråkratin är ofrånkomligt. Vården kommer alltid högt upp på medborgarnas prioriteringslista när det gäller vad deras skattepengar ska gå till. Då ska de nya pengarna riktas direkt mot de stora behoven, inte till slopade patientavgifter. Det senare är Socialdemokraternas felriktade förslag.
Femklövern i Skåne har gjort stora framsteg inom vissa områden, men inte klarat av att hantera andra förändringar. Oppositionen missar självklart inte chansen att applådera protesterna, sådan är dess roll.
Sannolikheten är stor att rollerna blir de omvända efter september 2014, om Kinhult & co inte hittar en medicin som biter både mot verkliga åkommor och inbillningssjuka.