Feltramp i integrationspolitiken

Det är inte lika uppmärksammat att det omvända också gäller om integrationsministern får som han vill. Anders Ygeman säger till DN: ”Det kanske ska vara lite enklare krav i andra områden, så du får en mer blandad befolkning.”

Exakt vilka metoder som stat och kommuner ska ta till för att omfördela befolkning efter etnisk grund framgår inte, men inspirationen från Danmark är tydlig. Där är målet att minska andelen ”icke-västliga” människor i bostadsområden med många invandrare. Dock finner Ygeman ordvalen i Danmark besvärande: ”Det är nånting med det där ickevästlig som skaver. Det finns en kolonial touch i det: 'Vi är västliga, ni är…'. Jag tycker att 'utomnordisk' fungerar lika bra för att beskriva problemet.”

Det är en lek med ord. Det är uppdelning på etnisk grund Anders Ygeman föreslår. Det är fortsatt orientering mot dansk socialdemokrati som gäller för den svenska under Magdalena Andersson. Nu prövar man sig fram med vilka redskap som kan vara acceptabla för att lyfta de där omtalade stenarna.

Socialdemokraternas förslag följdes upp av Liberalerna som på onsdagen lanserade förslaget att ett obligatoriskt språktest av 2,5-åringar ska användas för att avgöra om de är i behov av att skrivas in i förskola, även om föräldrarna inte haft för avsikt att göra det. Om inskrivningen inte sker ska orosanmälan göras (Svd 9/8). Här finns ingen uttalad etnisk grund, men det är tydligt inriktat mot invandrade kvinnor som är hemma med många barn under lång tid.

Det finns besvärligheter med båda idéerna. Först kan konstateras att tidigare beslut och problemundvikande har försatt Sverige i en situation där det finns hårt segregerade områden. Dels drivet av var bostäder har funnits lediga, dels av att människor bosatt sig med andra med liknande bakgrund.

Under decennier var huvudlinjen att upprätthållandet av gamla strukturer i det nya landet var en del i en för Sverige positiv mångfald. Besvärande strukturer, hedersförtryck, etniskt grundade rättssystem, klanstyren med mera kunde etablera sig. Allt med förödande effekter. Det offentliga Sverige tappade greppet om vissa områden, begrepp som parallellsamhällen och utsatta områden kom till. Allt medan språk- och försörjningskrav på vuxna ansågs vara fiskande i grumligt vatten och den politiska retoriken huvudsakligen var inriktad mot Sverigedemokraterna.

Nu har pendeln snabbt slagit över i hårdför social ingenjörskonst. Liberalerna snuddar vid att utgångspunkten är att barnen tillhör staten.

Orosanmälan med åtgärder från det offentliga bör handla om att det enskilda barnet far illa. Här kan självfallet språkutveckling i svenska vara ett tecken på social isolering. Men steget till att enbart svag språkutveckling i svenska vid 2,5 års ålder ska leda till obligatorisk förskola är långt.

Att som Anders Ygeman föreslår använda etnisk tillhörighet som någon form av offentligt sanktionerat urvalsinstrument är ytterst besvärande för en stat som ska förhålla sig neutral till människors ursprung. Det öppnar en dörr för fortsatt sortering av människor baserat på yttre faktorer. Mycket av åtgärderna för att långsiktigt förändra ett bostadsområde kan genomföras ändå. Högre krav på egenförsörjning och utfasning av bidrag för boende i vissa områden behöver på inget sätt vara kopplat till etnicitet. Inte heller att riva, renovera och bygga mer småskaligt och attraktivt.

Sverigedemokraterna har använt begrepp som ”öppen svenskhet” för att beskriva sin integrationspolitik. Begreppet antyder att etnicitet inte är en grund för vem som ska kunna bli svensk. Hur väl just SD har en politik för att komma just dit är en sak. Men som utgångspunkt är ett sådant begrepp faktiskt betydligt hederligare än sortering på etnisk grund, om avsikten nu är att skapa en gemenskap som välkomnar fler och utesluter färre.