Petter Birgersson: Faran med att sätta Partiet främst
Så kastade då Socialdemokraterna till slut Jamal El-Haj, riksdagsledamoten från Malmö, ut ur partiet. Skånedistriktet konstaterade att förtroendet var förbrukat. Avslöjandena av Sofie Löwenmark i Expressen om att El-Haj försökt agera i ett ärende i Migrationsverket rörande en mycket konservativ imam, blev den tuva som fick lasset att välta.
El-Haj har svarat att han inte tänker lämna sin plats i riksdagen, utan sitta kvar utan partibeteckning, vilket brukar benämnas ”politisk vilde”. För Socialdemokraterna är det något historiskt. Det är också något som har fått socialdemokrater att i skaror ta avstånd från El-Haj. Joakim Sandell, ordförande för S i Malmö – El Hajs hemstad – pekar på kandidatförsäkran: ”Där lovar man medlemmarna i Socialdemokraterna i Malmö att om man lämnar partiet, lämnar man också uppdraget man fått av partiet. (SVT 11/2)”
Lena Hallengren säger till SvD: ”Det visar att han återigen inte sätter partiets bästa först, utan återigen sitt eget perspektiv”.
IF Metall, den fackförening som El Haj har bakgrund instämmer i att El-Haj ska lämna..
Jimmy Jansson, kommunalråd (S) i Eskilstuna säger till Expressen: ”Han har missbrukat Magdalena Anderssons förtroende och tillit och skadat partiet.”
Någon större synd finns inte inom Socialdemokraterna än att skada Partiet. Då är det hårda puckar som gäller.
Man kan dock i sammanhanget komma i håg att Socialdemokraterna inte har haft problem att förhandla med andra partiers vildar. Den från Vänsterpartiet uteslutna riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh höll upprepade gånger S-regeringen på halster och förhandlade fram både inrikespolitiska och utrikespolitiska uppgörelser för att rädda Stefan Löfven och Magdalena Andersson (SvD 6/7 -21, Socialdemokraterna.se 24/11-21).
Den större frågan för alla andra är om El-Haj utnyttjat sin ställning som riksdagsledamot till att påverka myndigheter – i detta fall Migrationsverket i ett beslut – och till att odla kontakter med personer med Hamas-kopplingar. Vad betyder det för svensk myndighetsutövning och demokrati att det sker med ett S-mandat i riksdagen i ryggen?
För Socialdemokraterna gäller saken att partiledaren Magdalena Andersson har gått i god för El-Haj, i riksdagens talarstol och i SVT. Som ledarsidan skrev 26 januari satte Andersson med det sin trovärdighet på spel. Hon gjorde det trots att hon visste att El-Haj hade trotsat rekommendationerna om att inte deltaga på en konferens i Malmö. Samma konferens som Palestinas ambassadör Rula Almhaissen inte stödde, då det enligt henne var en Hamas-konferens (DN 15/11). Och Andersson gjorde det trots att S och Lena Hallengren har konstaterat att partiledningen redan 2017 kände till att El-Haj försök att påverka Migrationsverket (YA/TT 11/2). Man valde att inte agera.
Det hela faller tillbaka på Socialdemokraterna som helhet och på Magdalena Andersson i synnerhet. Partiet och dess ledare brydde sig mer om att gå till motattack när politiska motståndare tog i än att reda ut El-Hajs agerande – tills det var för sent.
Socialdemokraterna sägs leva på sin regeringsduglighet och har med Magdalena Andersson haft goda tider i opinionen. El-Haj affären visar, oklart för vilken gång i ordningen, att det alltid är Partiet som går först. Man kan tycka att det borde vara Sverige.
