Får SD motvind i Skåne?

I yran noterades samtidigt ett annat fenomen. I kommunerna i söder hade Sverigedemokraterna växt sig starka. I både gamla socialdemokratiska och centerpartistiska kommuner slog sig det udda nationalistiska partiet in sig som tredje störst.

I Östermalms salonger frågade man sig vad som pågick i det fördomsfulla Skåne. En förmodat dansk smitta hade spridit sig och målet blev att stoppa den. Främsta motmedlet? Tydliga avståndstaganden och icke-beröring av det parti som så många skåningar hade vänt sig till.

Vad väljarna reagerat på var mindre intressant, de försök till analys som gjordes gick ut på att det handlade om en slags klassprotest och om okunnighet och fördomar. Med högt tonfall skulle detta motarbetas. Arbetslinjen och jobbskatteavdrag skulle lösa alla återstående eventuella pågående samhällsbekymmer.

Lokalt valdes andra metoder. Landskronas och Liberalernas Torkild Strandberg är den mest uppmärksammade. Strandberg såg inte SD:s 22 procent i kommunvalet som det största problemet. Han såg Landskronabornas missnöje, stadens och kommunens svårigheter med skola och otrygghet, som det viktigaste att ta itu med. Sverigedemokraterna är fortfarande stora i Landskrona, men har inte i något kommunval nått upp till siffrorna från 2006. När Landskronaborna röstar i riksdagsvalet har dock SD gått från 8 procent 2006 till 25 procent 2018.

Sverigedemokraterna har sedan 2006 fått betydande makt i en mängd kommuner, regioner samt i rikspolitiken. Hyckleriet i riksdagen om SD:s inflytande påbörjades redan under mandatperioden 2010-2014. I vissa kommuner har SD fått mer direkt makt och i somliga fall tagit över ordförandeklubban i kommunstyrelsen. Hörby är ett sådant, blekingska Sölvesborg ett annat. Hörby har fått mest negativ uppmärksamhet, medan Sölvesborg med Louise Erixon har fått mer blandad sådan. Sölvesborg, där Louise Erixons tidigare sambo Jimmie Åkesson också är hemmahörande, är möjligen den som mest avgör om SD har förmåga att styra en kommun och få medborgarna med sig för ett längre maktinnehav.

I andra kommuner har SD haft det betydligt svårare. Inte bara med att fylla stolar utan också med inre strider och sönderfall. Lilla Skurup där en stor mängd SD-avhoppare välte M-styret och tillsatte ett S-styre är ett exempel. I kommuner som Ystad har SD haft avgörande inflytande i stora frågor som hamnflytten (till S fördel) och val av styre (till M:s fördel) men haft svårare att formulera någon egen utmärkande politik.

I andra fall har SD fått ut påfallande lite av sin dominerande roll. Som största parti i Trelleborg hamnade SD 2018 i något slags icke-position som officiellt oppositionsparti till det styre med M och KD som man släppte fram. SD har här inte lyckats utnyttja sin position till något egentligt alls, mer än ett par kontroversiella beslut om handhälsning som fått uppmärksamhet i riksmedierna. Förvaltningsrätten har dock gett backning på det kravet, vilket nu Sverigedemokraterna ensamt driver vidare.

Trelleborgs Allehandas lokala opinionsundersökning antyder att SD kommer att bryta sin långvariga uppåtgående trend och gå tillbaka i kommunvalet. Med ny ledning hos M och generationsskifte i SD:s lokala topp är det inte heller självklart vem som kommer att stödja vem efter höstens val.

Rikspolitiken följer med väljarna in i valbåset även när de väljer valsedel lokalt. Men såväl SD:s tidiga framgångar i skånska kommuner som enskilda politikers förmåga att nå framgång i kommunval visar att det finns möjlighet att lokalt erövra mandat. Eller förlora dem. SD har i få fall lyckats med att profilera sig så att de lokala väljarna har upptäckt det. Har väljarna gjort det har det ofta varit i negativa sammanhang.

2022 kan bli ett val där även SD kan få känna på väljarnas missnöje, denna gång i form av besvikelse över det egna paritets prestationer i hemkommunen.

Och Alliansen, den så glatt firande? Den finns inte alls längre.