Fängslande Monopol
Kriminalvård är ett värdeladdat ord. Det talar om att brottslingar inte är för evigt dömda och bakom deras handlingar finns någon orsak eller ett tillstånd som går att förändra. Myndigheten Kriminalvården slår också fast att dess viktigaste mål är ”att antalet återfall i brott ska minska.”
För att åstadkomma detta har myndigheten en vision under namnet ”Bättre ut”. Den innebär att de dömda ska vara bättre rustade att klara ett liv utan kriminalitet och droger när de lämnar Kriminalvården.
Hur det går? Tyvärr går det sämst för dem som behöver kriminalvård mest. Av dem som skrivs ut från sluten ungdomsvård återfaller åtta av tio i brott inom tre år, enligt Brottsförebyggande rådet, Brå. Av dem som avtjänat fängelsestraff återfaller två av tre i brott under samma period.
Den som vill kan gräva ner sig djupt i Brå:s statistik över vilka grupper som har störst risk för att återfalla i brott. Det handlar, föga överraskande, om personer med missbruk, utan familj, utan färdig skolgång, utan tidigare relation till arbetslivet och med andra trassliga förhållanden runt omkring sig.
Kriminalvårdens utgångspunkt är svår. Att bota missbrukare, försöka uppväga sociala missförhållanden under uppväxten, bryta umgängeskretsar, hitta trådar av empati, skapa vilja och förutsättningar till nytt liv – hur ska det gå till bakom stängda murar? Samtidigt har Kriminalvården till uppgift att skydda allmänheten genom att hålla de dömda under kontroll – annars hade vi inte haft några fängelser.
Ändå måste man försöka. Därför sätts internerna i arbete, utbildning eller behandlingsprogram. När Dagens Nyheter tittar bakom siffrorna för det som kallas ”Annan strukturerad verksamhet” kan det lika gärna handla om att spela sällskapsspel eller att titta på actionfilmer.
”På order levererar vi uppgifter som vi alla vet är inkorrekta”, säger en vårdare till DN. Allt för att det ska se snyggt ut.
Sällskapsspel och filmer har sin givna plats på en anstalt. Men om de aktiviteterna utgår en huvudingrediens i förberedelserna för ett liv utanför murarna, då kan man inte förvänta sig annat än att resultatet av vården blir klent.
