Fängelse är rätt – men inte på fel plats

En är det planerade storfängelset. Man kan som Centerpartiet, Miljöpartiet och Vårt Söderslätt ha synpunkter på att det handlar om högklassig jordbruksmark, vilket förstås är en viktig utgångspunkt när behovet är stort av produktion av såväl livsmedel som energigrödor. Samtidigt är det svårt med expansion av något slag i Trelleborg utan att jordbruksmark kommer i fråga – om man inte tänker sig ytterligare utfyllnad i hamnläge förstås. Det gör dock att man får vara än mer försiktig med vad och på vilket sätt man omvandlar jordbruksmark när man väl gör det. Är det på ett sätt som drastiskt förändrar ett kulturlandskap eller på ett sätt som smälter in i omgivningen? Ett storfängelse är ett påtagligt ingrepp i det öppna landskapet, som kommer att dominera vyn på flera kilometers håll. Det går inte att ångra.

Ingreppet är för stort med ett storfängelse på slätten, det skadar större värden än det tillför. En annan placering i eller utanför kommunen (Kristianstad har haft ett färdigt förslag) bör utredas.

Den östliga infarten till hamnen med fullskalig ringväg är också ett stort ingrepp i kulturlandskapet och i existerande bebyggelse. För de drabbade, som måste flytta mot sin vilja, är skadorna omfattande. Den dominerar dock inte vyn på samma sätt som ett fängelse. Hela den stora hamnflytten är planerad utifrån perspektivet med ny infart. Det är en evighetsfråga i Trelleborg, som man kan diskutera hur den har hanterats. En fungerande nedsänkt infart/tunnel från väster hade kunnat vara ett attraktivt alternativ om det hade varit en realistisk lösning. Trafikverket spår nu en kraftig trafikökning och att nuvarande infart inte kommer att att fungera 2035. En fullbordad ringväg med östlig infart (eller mindre sannolikt en nedsänkt infart från väster) bör finansieras med avgifter för den trafik som går ut från och in till hamnen. Det är orimligt att den belastar kommunens invånare – syftet med hamnen är att generera värde.

Trelleborgarna bör få tydligt redovisat vad hamnen ger tillbaka och vad den förväntas att ge tillbaka framöver. Dess trafik är en belastning för invånarna – alldeles oavsett infart – och driver på investeringar för kommunen som hamnägare, något som rent krasst måste ge avkastning på insatt kapital. Det bör återspeglas i lägre skatt, samt i pengar till skola, kultur, fritidsanläggningar och breddidrott.

Investeringsprospektet borde ha varit tydligare från start för hamnens yttersta ägare: Trelleborgs medborgare. Det bör definitivt presenteras tydligt nu, med siffror svart på vitt vad trelleborgarna har att vänta sig i utbyte. Hur ska man som medborgare annars ha en chans att ta ställning? EU-bidrag är jättebra, men i slutänden räknas det ekonomiska utfallet per investerad krona.

Vad räntehöjningar och energikris för med sig vad gäller den planerade bostadsexpansionen i det tidigare hamnområdet återstår att se. För kommunen innebär räntorna en risk med tanke på belåning. Om investeringarna leder till ökat hot om skattehöjningar på grund av bland annat lånekostnader är det ett fundamentalt misslyckande.

När de åtta partierna i kommunfullmäktige uttalar sig om näringslivet i Trelleborg görs det i generellt positiva ordalag. Det är glädjande att alla strävar efter att kommunen ska bli bättre vad gäller tjänstemäns bemötande av företagare. Servicenivån på den fronten behöver alltid förbättras.

Men det finns också en onödig skepsis hos Socialdemokraterna och delvis Miljöpartiet när det kommer till entreprenörers och privata företags förmåga att få mer ut av skattepengarna i offentlig sektor, att utveckla tjänsters innehåll och kvalitet.

Det är inte okomplicerat med tjänster som köps in för skattepengar. Men det är en märklig slutsats att tjänstesektorn i offentlig regi skulle vara effektiv och leverera kvalitet på ett oöverträffat sätt som är omöjligt att förbättra. Tyvärr är det inte alltid lätt att se resursslöseri som sker offentliga monopol. Det är lättare att uppfatta uppkomna vinster i företag som någon form av läckage av skattepengar.

Att säkra kompetensförsörjningen till företagen är svårt att åstadkomma lokalt. Men språkkunskaper och yrkesutbildningar kan förbättras genom ökad samverkan mellan kommun och företag. Att lära språk enbart i skolbänken är som regel betydligt svårare än att faktiskt umgås med människor som talar språket. En företagare bland åhörarna vittnade om att språkkunskaper hos anställda snarare hade sjunkit när de återkom efter sfi-studier. Om så är fallet är det förstås ett komplett misslyckande. Behovet av yrkeskunniga är stort och det bör ligga i kommunens, skolors och företags intresse att se till att unga trelleborgare tidigt får möta vad det faktiskt innebär att arbeta som exempelvis elektriker, maskinoperatör eller undersköterska. Något slags gemensamt program för att så sådana frön kan komma att löna sig på sikt.

Trelleborgspolitiken brukar hamna i riksfokus under tråkiga omständigheter. Men generellt är de lokala politikerna engagerade och kunniga, debattnivån är oftast god utan personangrepp. Det finns stora sakfrågor att ta hänsyn till i årets val, och även om det inte går att finna ett parti som matchar alla dina synpunkter så finns det en bredd av olika alternativ där din röst faktiskt kan ha betydelse.