Europa kan andas ut

Börsernas positiva vändning var nödvändig efter den gångna veckans panikartade ras; i Stockholm försvann hela årets uppgång och återhämtningen i den globala ekonomin tycktes allvarligt hotad.

Trycket på de hårt skuldsatta ekonomierna i eurozonen mildras nu och därmed kan EU:s finansministrar andas ut efter helgens kamp mot klockan i sammanträdesrummet. Men de kan inte slå sig till ro med att förtroendet är återskapat. Än så länge är det bara återställt på kort sikt.

Det är med de jättelika finansiella stöttor som EU tillsammans med Internationella valutafonden IMF rest runt eurozonens skakiga ekonomier likt jättetratten som BP sänkt över olje­läckan i Mexikanska golfen. De behövs för att hantera den omedelbara krisen, men det grundläggande problemet finns kvar och kommer att ta lång tid att sanera.

Finansminister Anders Borg sammanfattade problematiken i en kommentar på måndagen: ”Man har haft svenska offentliga utgifter men amerikanska skatter.” Först och främst särfallet Grekland, men även Spanien och Portugal som varit i centrum för den senaste tidens oro, har helt enkelt skött de offentliga finanserna som om det inte funnits någon morgondag. Priset för det är nu högt.

Den europeiska stabiliserings­mekanismen som nu kommer på plats omfattar hissnande åtta procent av EMU-ländernas bruttonationalprodukt, varav IMF står för 250 miljarder. Euroländerna garanterar bilaterala lån på 440 miljarder euro och EU-kommissionen sköter den nödfond om 60 miljarder euro som ska se till att länderna ska kunna låna pengar om inga andra medel står till buds.

Förhoppningen är att alla löften gör att pengarna inte behöver användas. Men för att det ska bli så måste åtagandena upplevas som trovärdiga. De skuldtyngda länderna måste presentera och driva igenom riktiga åtstramningspaket och skulle olyckan vara framme måste solidariteten visas utan förbehåll i långivarländerna. Ett första test är när Portugals och Spaniens regeringar ska presentera sina åtgärdspaket den 18 maj.

För EU-samarbetet och euron är det tydligt att det finanspolitiska sam­arbetet måste fördjupas. Stabilitets- och tillväxtpaktens regler har inte fungerat och strukturella reformer för en bättre fungerande ekonomi är eftersatta i många medlemsländer.

Genom helgens brandkårsutryckning visar ånyo EU-systemet att det kan leverera beslut om nöden kräver. Nu gäller det att följa upp besluten med kloka långsiktiga gemensamma beslut.

Lika lite som att den gångna veckans börsfrossa var marknadens fel går det att skylla på den på euron. Det unika är att det nu finns en chans för unionens regeringar att vända krisen till den nystart för ekonomiska reformer som hela Europa så väl behöver. Det är en chans som inte bör försittas.