EU är värt att prisas
Nobels fredspriskommitté brukar vara kontroversiell. I bland till och med fullständigt ute i det blå, som när USA:s president Barack Obama fick priset 2009.
Även årets fredspris till EU lär diskuteras.
EU-skeptiker och nationalister till höger och vänster ser hellre grandet i EU:s öga än bjälken i FN:s. Har svårt för att glädjas när EU prisas, trots att EU har betytt så mycket, för så många.
Europeiska unionen är världens mest demokratiska, mellan- och överstatliga organisation. Köpenhamnskriterierna, som ska uppfyllas av varje land som önskar bli medlem, skänker stabilitet och rättvisa. Kraven på demokrati och mänskliga rättigheter med skydd för minoriteter har ändrat förutsättningarna i Europa. I dag är tidigare diktaturer självklara och tryggade demokratier.
”Skillnaden mellan öst och väst är nu i stort sett borta”, som fredspriskommitténs ordförande Thorbjörn Jagland sa. Välståndet och välbefinnandet är bättre fördelat.
När Romfördraget skrevs under 1957 gick det en järnridå genom Europa. De sex grundarländerna – Frankrike, Belgien, Luxemburg, Italien, Nederländerna och Tyskland – visste att freden var bräcklig. I Robert Schumans anda byggdes länderna samman. Fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital skulle fläta folken samman. I dag har de sex blivit 27. Fler knackar på dörren. Det är inte länge sedan krig rasade på Balkan. Folkmord mitt i Europa. Nu söker serber sida vid sida med kroater medlemskap i den europeiska gemenskapen. Vapen och konflikter har ersatts av ord och förhandlingar.
Kampen för fred, försoning, demokrati och mänskliga rättigheter har varit lyckosam. Fredspriset är därför ytterst välförtjänt.
Men EU:s uppdrag är inte enbart historiskt. Vi lever med EU, unionen är en dagsaktuell konfliktlösningsapparat. ”Tänk om inte EU hade funnits under den ekonomiska krisen, då hade vi sett en betydligt mer aggressiv nationalism, protektionism och isolering från de olika länderna”, sa EU-kommissionär Cecilia Malmström (FP) till Ekot i går. Det finns goda skäl att komma överens också framöver.
Alla svenskar borde vara stolta över att EU har fått Nobels fredspris. Det är ett pris också till oss, för att vi solidariskt medverkar till stabilitet och global utveckling. Visst dröjde det länge innan Sverige 1995 anslöt sig till den viktigaste kraften för fred och frihet. Visst har det funnits ett vankelmod. Men nog finns det större skäl att fira och äta tårta när ett framgångsrikt demokratiskt samarbete prisas än när det – till exempel – har fötts en blivande statschef. Ändå såg man inga glädjeutbrott på gator och torg vid lunchtid i går, ingen yra. Hur många kommuner hissade sina EU-flaggor?
Europa behöver mer av det goda som det europiska projektet står för. Fredspriset kan förhoppningsvis ge ny fart, en injektion för såväl fortsatt utvidgning som fördjupat samarbete.
Hur det går får framtiden utvisa.
I dag är vi alla européer.
