Annons
Ledare

Ett språk rensat på kvinnor

Gör ett rättvisemärkt myndighetsspråk att fler känner sig förstådda? Eller gör det att distansen ökar till dem som ska läsa?
Ledare • Publicerad 7 maj 2021
Detta är en ledarartikel som uttrycker Trelleborgs Allehandas politiska linje. Trelleborgs Allehanda verkar på ledarplats för humanistiska värderingar och fri ekonomi. Tidningens politiska etikett är liberal.
En höggravid kvi.. person.
En höggravid kvi.. person.Foto: Lise Åserud

Vårdguiden 1177 har en språkgrupp. Den går ut med instruktioner för hur kommunikatörerna på Vårdguiden ska skriva informationstexterna på sajten. På sociala medier har särskilt en instruktion från språkgruppen blivit omfångsrikt delad, den om hur ord som ”man” och ”kvinna” ska behandlas. Journalisten Lisa Bjurwald var tidig med att uppmärksamma detta i en debattartikel i Expressen, som en kommentar till uppståndelsen kring Kajsa Ekis Ekmans bok ”Om könets existens: tankar om den nya synen på kön”.

Under rubriken ”Kvinna - undvik” talar språkgruppen om för kommunikatörerna att ordet inte ska användas i texter på Vårdguiden. ”Undvik ordet kvinna för att beskriva att kroppar ser ut på vissa sätt.” Språkgruppen ger sedan exempel på när orden kvinna eller kvinnor ska tas bort eller skrivas om. ”Exempel: En del (kvinnor) som har haft ätstörningar får återfall under graviditeten. Många (kvinnor) är oroliga inför en förlossning.” Ordet kvinnor ska alltså strykas i de meningarna.

Annons

Inte heller ska ”män” användas. Det ska bytas ut mot ”person”. Språkgruppen ger exempel: ”Varje år får närmare 10 000 (män) personer i Sverige prostatacancer.” Ordet män ska alltså bytas ut mot person.

Vårdguidens språkgrupp menar dock att det ibland inte går att komma undan att använda ”kvinna” i texterna: ”Det kan hända att det blir för obegripligt att ta bort ord som man eller kvinna i vissa texter. Då kan vi skriva ut orden för att så många som möjligt ändå ska kunna ta till sig texten. I så fall gör vi ordet klickbart och länkar till följande disclaimer.”

I ”disclaimern” (tydligen accepterat av språkgruppen) står en förklarande text till att man i vissa fall måste använda ordet kvinna för kvinna: ”När vi skriver ordet kvinna används ordet för att beskriva någon som har det som brukar anses som en kvinnokropp.”

Gör det då någon skada? Ja, om offentliga tjänstemän hela tiden måste fundera över om någon kontrollant ska sträcka upp varningsflaggan och förklara att någon därute kan känna sig förbisedd med användningen av det sedan urminnes tider etablerade ordet för kvinna ”kvinna”. Eller om det hos mottagaren gör att det blir märkligt att läsa eller rentav omöjligt att förstå.

Det är språkaktivism av ett slag där språket toppstyrs till något kliniskt rent. Det är inte språkvård, det är språkvåld. Det gynnar inte läsbarheten. Det försvårar den. Precis som språkgruppen faktiskt tycks vara något oroad över när den varnar för att det kan bli obegripligt.

Språket förändras ständigt. Språket är en mänsklig konstruktion, en slags muntlig och skriftlig överenskommelse som är allmänt accepterad och uppstyrd via stavningsreformer och språkrekommendationer. Ofta sker förenklingar till det bättre, som när gamla formella skrivregler anpassas efter hur språket allmänt används.

Ofta kommer förändringen ur hur språkets används av den stora massan. Ibland kan förändringen kännas väl snabba, som att det gamla invanda blir misshandlat till oigenkännlighet, när det som en gång var direkt fel används så utbrett att det blir rätt för de flesta men fortfarande är hopplöst fel för andra.

Ska man vara riktig språkanarkist finns det inget som är rätt och fel i språkanvändning. Men då är också risken att vi står där en dag helt utan ett gemensamt språk.

Ingen blir prickad av Institutet för språk och fornminnen eller dess underavdelning Språkrådet för att ha skadat det svenska språket. Men så länge det bakom olika slanguttryck och nya ord eller uttryck finns ett gemensamt språk som de flesta kan ta till sig fungerar språket som tänkt. Det är ett kommunikationsverktyg mellan människor, hög som låg. Därför bör det officiella språket förändras med försiktighet och det ska ske med utgångspunkt från den breda allmänhetens användande och förståelse av det.

Vårdguiden är däremot ett exempel på hur språkuppfostran dikterad från ovan ökar avståndet mellan myndigheter och människor, hur en slags genusideologi utan känslospröt för omgivningen styr in språket till oigenkännlighet, gör det svårare att använda och förstå. Det är elitistisk språkförstörelse. Det gynnar ingen.

Petter BirgerssonSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons